detta hotell har fyra stjärnor i kvalitetssäkring på skylten utanför, och sedan slutar resan för denna gången.
innanför väggarna befinner vi oss i en fritidsgård i en av sveriges förorter. renoveringar av huset är inte fackmannamässigt utförda. den frukost vi serverades har inga kallskänkor lagt sin hand på i presentation. billiga råvaror och odiskat porslin. personalen har ingen köksutbildning. att döma av personalens svaga språk får vi anta att de arbetsbeskrivningar och lagar som gäller inom hotell och restaurang förbises i denna miljö, då man har svårt att tillgodogöra sig skriftliga instruktioner. man har har gjort detta till sitt eget ställe och sammanhållningen i arbetslaget sker genom trakasserier av ursprungsbefolkningen och gäster. man håller varandra bakom ryggen och har små hyss och gags för sig. ingen av de anställda har en naturlig känsla för den hotellkultur och stadshotellets roll i svensk turism.
städpersonalen ägnar sig åt lek och trams, man leker med gästernas saker och provar kläder, sliter sönder kläder och gnom arbetslagets sammanhållning kan man tänja gränserna. hotellet är mer än halvtomt liksom övriga hotell i södra sverige. servicen är erbarmlig och personalen mer än obildad. den allmänbildning som man kräver av utbildad personal, den yrkeskompetens man kräver av utbildad personal kan man inte finna här. här är en mer basal nivå. personalen skall ha klarat av att komma i tid, vilket inte alltid lyckas, klara av att sluta i tid, vilket inte alltid lyckas. man går gärna tidigare. man har vänner på besök i hotellet. mat och städning hålls på en nivå som förorten då personalen inte känner till traktens specialiteter. småland har liksom övriga södra sverige ett jordbruk som producerar livsmedel, men här är personalen kulturella representanter, som i sitt hemland säger sig ha erfarenhet av yrket. och hur den erfarenheten är beskaffad har jag redogjort för tidigare. och vad betalar man som gäst för i sitt eget land. en grupp obildade människor som har gjort detta till sitt ställe, och anser att deras rättighet är att se vad gästerna har i resväskan.
frågan blir vad är kompetens. varför blåser det högervindar i europa. vad är läskunnighet. varför vet man inte att dessa stjärnor är kvalitetssäkringar. och varför skall jag acceptera en fritidsgårdsmiljö från förorten på det fyrstjärniga hotellet i småstaden växjö? att förflytta sig från en punkt till en annan kallas att resa, inte att var leksak åt obildad människor. dessa vanmäktiga varelser utan initiativförmåga och intellektuell status. jag är inte intresserad. dessa människor är inte mottagliga för information. de lever i ett vakum som inte har med verkligheten att göra.
och vilken facklig representant står bakom det här? hotell och resturang har meddelat att de skall ha aktioner för att förbättra deras medlemmars arbetsvillkor. jättefint tycker jag. kanske en påkläderska och en frisör. som sätter gummisnodden mitt bak i testarna.
