vi säljer vår arbetskraft här i västeuropa. denna arbetskraft kan vara så beskaffad att man säljer per timme, eller beting eller ackord.
vi säljer inte vår kultur, och det blir i det perspektivet totalt ointressant att prata ett annat språk, visa upp sitt hemlands privilegiesystem eller visa upp bestraffningssystemet från hemlandet.
västeuropas hotell ingår i ett system av lagar. och i dessa lagar finns tydliga restriktioner mot diskriminering, och det finns tydliga lagr hur tjänstetillsättningen skall fungera.
att använda gästernas kläder för rengöring är inte hotellkultur, det är diskriminering. att detta utförs av människor som inte är födda i västeuropa, vad har det med saken att göra.
att skära sönder kläder och skor är inte hotellkultur, eller ens att rota i resväskor, man diskriminerar och är allmänt ouppfostrad.
ointelligent.
att byta ut fräscha städsvampar mot äldre är inte hotellkultur. jag har under mina resor mött svenskar, från malmö, som i ett slags högmod skall spela på den internationella arenan.
och det blir ett magplask. man pratar inte korrekt, och man har dålig lokalkännedom. man gör ett ointelligent intryck. och är jag inte intresserad av vad en svensk har att säga i hemlandet så är jag definitivt inte intresserad av dess endimensionella analyser i främmande land. och betalar jag för ett enkelrum finns det ingen som helst anledning att denne ointelligente receptionist har tillträde till detta rum. dessa gästarbetare har dessutom dålig kunskap om landets prostitutionslagar, försäkringar och hur arbetet rekryteras, samt vad detta innebär för turismen. turismen dels i sverige dels i landet de delger sin närvaro.
dessutom har man en slags idé om att man är sexig i sin roll som hotellarbetare, men tyvärr, världen har andra skönhetsideal.
vem avgör vad som är sexigt. kanske modevärlden är en faktor. kanske det finns en korrelation mellan att vissa grupper inte går på fashinweeks och att deras utseende är omodernt. eller kanske finns det en annan anledning till att vissa grupper inte rekryteras. de kan inte bete sig, vet inte hur man behandlar andras kläder. man är vårdslös och oduschad. vi pratar om rykten.
visst kan det vara intressant att man i svenska förorten sitter och ältar orättvisor, och anser att man missat något, men att från detta till att arbeta på europeisk arbetsmarknad är steget långt. kanske ett språng. kanske man skall betrakta det som ett språng, man har fjärmat sig från verkligheten och platsar inte på den europeiska hotellarenan, en ens som assistans. man är för avvikande. och kriterier som effektivitet, anpassning och kvalitet är inte definierade.
kunden köper inga dåliga tjänster, och för sin klagomål vidare till instanser som har reell makt, och det är inte du. turismen uteblir. det är ett demokratiskt tillvägagångssätt i en demokrati. avståndstagande. man vill inte delta.
man skulle kunna starta ett krig, men det tar för mycket tid, och kanske de internationella observatörerna skulle se andra saker osv.
