söndag 17 juni 2012

relation, tillit, verkligheten….

jag umgås främst med en människa för att vi hittar något intressant att prata om. om människan har en annan bakgrund än jag själv kan var en intressant aspekt, men behöver inte vara det.

om vi pratar olika språk kan detta var en intressant aspekt, men behöver inte var detta.

intresset, det gemensamma intresset är primärt, ursprung är sekundärt.

detta ger mig många sällsamma möten. dessa möten är sä’lsamma men sällan vackra. vi utgör sällan ett vackert par.

en vacker bild, en perfect match. vi ser nog ut som två vilda kattor, om man ser oss utifrån.

men vi förstår varandra. och i denna förståelse, i denna gemensamma sfär finner vi tillit till varandra, och  i denna tillit till den andre så finner vi tillit till oss själva. vi kan kalla det stärkande samtal, vi kan kalla det att sätta ett kunskapens träd. och detta är min definition av  en relation.

vad är en relation? en relation kan först uppstå då det finns en tillit, och i den tilliten finns en optimering, en ökning av kunskapen.

alla barn har rätt till sin egen framtid.

alla barn har rätt till en relation till omvärlden, och denna relation skall vila i tillit. när ett barn genomskådar omvärlden, då är samhället raserat. och detta är fruktansvärt.

så enkelt är det.