em i fotboll med plats i ukraina och polen har väl undgått få, och även om man inte är fotbollsintresserad så väcker det ju frågor.
ukraina, jag har aldrig besökt ukraina, men min mor var involverad i arbetet runt ett barnhem och har besökt ukraina ett antal gånger, med anledning av detta.
den ekonomiska och politiska situationen gör att barnen inte automatiskt lever i de bästa av alla världar.
sport, relation till sport. i sverige har vi tagit avstånd från den tigida specialträning inom idrott som man har i öst med argumentet att barnen skall sköta sin skolgång, de skall leka och inte tränas ensidigt.
sverige har ett skolsystem som under en tioårsperiod fullständigt rasat samman. vi är väl sämst i världen.
vi har duktiga idrottsmän. en ung simmerska tog osguld, femton år gammal och ingen vare sig journalist eller vän anser att denna unga femtonåring är abnorm på något sätt. och jag antar att det ligger många timmar i bassängen innan man kliver upp på ospallen.
vi ser unga människor som på förmiddagen spatserar på staden gator, då de rimligen borde vistas i skolan. skolan är obligatorisk i sverige inte frivillig, men har fått rollen som en plats man går till när man inte har något annat för sig.
det finns åsiktsbärare som anser att lärande sker överallt, på gatan i livet, där du minst anar det.
jag undrar vilka gator?
vilket liv?
gäller detta alla gator i europa, eller bara vissa gator. vilekt liv. livet framför plaman där man ser topmodel USA eller en blondin i fyran som tillsammans med en andra generationens italienare och en serb diskuterar enskilda spelares skötsel under match.
italienaren och serben är där i egenskap av sin härkomst. inte kompetens. och vad de har att säga är inte intressant. hade de däremot berättat om fotbollens roll i det länder de har rötter från, hur fotbollen ses i livsrummet. hur stor del av tid den tar i anspråk, hur den speglar attityd till sport, lagsport. hur stor del av stadens ekonomi i respektive länder som läggs på fotbollsplaner eller andra sportanläggningar, då hade det blivit intressant. vad kostar östs idrottssatsningar i pengar och i anseende. hur hare denna syn förändrats från Sovjettidens inflytande. och se detta i ett jämförande perspektiv med italien. som inte är sverige.
men det blev inte så. och att denna fördjupning inte sker är den blonda samordnarens fel, anser jag. som inte kan leda och fördela resurserna. hon investerar inte i humankapitalet, hon är en amatör.
men hon har internationella relationer. hon är inte rasistisk.
att denne serb skull engagera sig i ett ukrainskt barnhem är knappast troligt. och det är inte därför han sitter i tvrutan, men ändå. är det inte så att vi har attityden att: lilla vän, du kommer från svåra förhållanden, och det räcker att du yttrar dig så har du gjort ditt för dagen. man kan inte begära mer.
under min tid i göteborg träffade jag andra generationen invandrare från kroatien. och vi umgicks inte för att de kom från kroatien, utan för tt vi hade intressanta diskussioner.
och ofta återkom dessa personer till en jämförelse av svensk och kroatisk journalistik, och ansåg att den kroatiska journalistiken är mer på djupet. mer analytisk och mer faktaspäckad, är svensk journalistik. som gärna vidrör och gärna faller in i konceptet. våld säljer, utan att fråga sig varför- utan analys. man bara säger, man bara gör. och man tillåts att köra på. stressfaktor. vi har inte tid.
detta är definitionen på vakum.
man kan inte träna barn i idrott för de skall ha tid till skolarbete, barnen har en attityd att skolan är sekundär. man behöver inte studera. man behöver inte kunna.
panelen som har till uppgift att sköta snacket runt fotbollsarrangemanget kan inte analysera, har ingen kunskap mer än att de vet att bollen är rund. och man får inte ta i bollen med händerna. bara målvakten för har han har en annan färg på tröjan, kodat och klart.
och vad gör jag som är så märkvärdigt. mallar jag mig bara?
självklart, jag håller nu på att studera beduindiktningens tekniker i poesin, som i Frankrike. det är ju så att i Frankrike med den stora afrikanska invandringen finns naturligt en vilja att förstå olika delar av befolkningens bakgrund. och beduiner, nomader har en egen tradition av diktning, som skiljer sig från den orala traditionen som afrikanska människan har naturligt. man använder språket som kunskapsbärare och kunskapsförmedlare.
och beduinerna använder sitt livsrum för att förklara olika fenomen, och detta försöker jag ta reda på hur detta kan gestalta sig.
och så skickade jag en dikt till redaktionen för glänta, årstider. och om den blir publicerad så vore det intressant om denna dikt fick bli steg ett i förståelsen av beduinernas diktning. ty, dessa dikter är mycket vackra.
