Genom frankfurt flyter floden main och här har en ny modern arkitektur fått faste. Att promenera längs floden main och se dessa moderna hus är intressant. Och det finns små restauranger längs floden.
Jag serverades av en gästarbetande kroatiska. Restaurangen var tom på gäster, som vanligt, och jag serverades en halv portion av spagetti på ett uppläggningsfat. Detta är inte ett uttryck för tysk arbetsmoral utan för östeuropeisk humor.
På cafeet vid centralstationen står en annan gästarbetande kroatiska och bre ett berg av smörgåsar i den öde lokalen. Toaletten var inte städad, dock hade tvålen försvunnit. Och detta är inte tysk arbetsmoral eller kroatisk humor. Detta är kroatisk mentalitet. Hon vill inte städa toaletterna och då behöver hon inte det. För hemma hos mormor i kroatien var det hon som bestämde. Denna sociala struktur är fatal.
Att städa en tysk toalett är inget problem. Tysken är renlig och har en uppfostran hemifrån hur man beter sig i offentliga rummet. Att komma som utlänning med ett språkligt handikapp och kräva att få arbetsträna och inte sköta arbetsuppgifterna för att de är tråkiga, det är vanligt förekommande men ger inga internationellt vänliga relationer. I sverige har vi också i människor med internationell bakgrund som enbart sköter halva arbetsuppgiften. De vill inte. De har inte den traditionen osv.
Vid vistelsen i kroatien under min årslånga resa, min första och sista, aldrig mer, hände rföljande incident.
Jag frågar om det finns ett badhus för jag behöver röra på mig och simning är relativt billigt och ganska lika över allt.
Först visas jag fel. till ett badhus som inte fanns. Man hade aldrig fått frågan om ett badhus förut och fann frågan märkligt i zagreb, kroatien. Man har alltid förväntningar på hur gästen skall bete sig.
Då frågan upprepades fick jag tipset att simma i floden. Man kunde simma i floden som rinner genom zagreb.
Detta var ett skämt för man vet att floden är förgiftad och används som soptipp. Och detta tyckte man var lustigt.
Jag som kommer från sverige, där man under sextio-sjuttiotalet rensade upp hela mälaren och renade vattnet till badbar nivå finner skämtet töntigt och osmakligt.
Jag som kommer från sverige och följt den strid och argumentation som varit om norrländska älvarnas utbyggnad för energifrågan, finner skämtet abnormt och osmakligt.
Att norrlänningar skulle använda dessa älvar som soptipp är otänkbart, det man stred för var orörd natur och ädelfiske.
Och där i zagreb, kroatien utsätts man för traktens mycket lokala humor då man frågar om staden har ett badhus.
Att i västeuropa se kroater gästarbeta på hotell och restaturnag ger en absurd känsla. tidningar och tv i kroatien ger en seriös och medveten bild av landes kunskapsnivå. Att i frnakrike få rummet städat med kläder som doppats i skurhinkar, fått kadffemuggen urinerad av en kroatiska som sökt arbete och inte vill sköta arbetet. Troligen kroatiska kanske polska. Varför skall dessa människor, med dåligt språk och obefintlig arbetsmoral arbeta utomlands.
Och det skall spanas och det skall snokas i hotellrum. Varför? Den information de får klarar de inte av att sortera. De vet inte vad de ser, eller vad de gör eller varför. Men de gör detta. Är de programmerade eller?
Spanien, frankrike och tyskland har från att ha varit trevliga och intressanta turistländer med en personlig och snabbtänkt personal blivit något helt annat, och man behöver inte vara någon einstein för att förstå vad som har hänt. Och det är ju en viss grupp i samhället som inte klarar av att tänka själv.
Kanske man kunde låta ursprungsbefolkningen ha sina caféer, restauranger och hotell ifred. Det finns språkskolor och det finns litteratur i dessa länders historia. Om man nu har en känsla för att möta en främmande kultur.
Genom att umgås med nomader har jag lärt mig hur man möter andra kulturer, hur man beter sig i främmande miljö och hur man snabbt etablerar sig. Jag har aldrig tagit jobben från dessa grupper eller tagit deras hem ifrån dem, utan enbart i samtalets form utbytt information. Jag har aldrig sökt igenom deras garderober eller packning. Har inte lust och tycker det är extremt oartigt. Jag har heller aldrig följt efter dem för att se vad de gör. Man frågar eller också berättar de, och bestämmer själv vad man vill delge i det offentliga samtalet. Jag är inte deras familj och har en formell ställning i samtalet, och det fattar vi, utan ord.
Det finns grupper i västeuropeiska samhället som det kommer att ta generationer att anpassa, och det finns grupper som det tar fem minuter. Och det är samma europa och det är samma tid. Hur kan det komma sig?
