Tiden framför tv.n har minskat och det kan vara bra och det kan vara mindre bra. Om den minskade tiden har blivit mer kvalitativ, och mer informativ, allmänbildande är det bra.
Om denna tid enbart går åt till att titta på livsstilsprogram eller aktionserier är det mindre bra. Att se rollfigurerna i navy sci prata franska, tyska, spanska tyckte jag var roligt. Och matlagningsprogrammet halvåtta hos mig i olika länder, en perfekt middag, på olika språk var mycket intressant. Man fick en inblick i hur köken var beskaffade, hur olika personer bedömer bra råvaror och konsumentmönster, och samtalet var autentiskt. På främmande språk var det trevligt, medan halvåtta hos mig känns tamt och igenkännbart. Men man förstår att det har ett värde för människor med annan språkbakgrund. Svensk kulturdebatt, litteraturdebatt har skämt bort den svenska tittaren genom att ha kunniga ciceroner och alltid är med i det senaste, vilket ger en fadd och menlös framtoning av de andra ländernas kulturella program. Detta är min högst personliga åsikt och den r inte vetenskapligt grundad.
I de länder med minoritetsspråk, belgien ,luxemburg är det intressant att studera deras egna språkligt baserade kanaler, även om man inte kan språket får man en bild av deras språkliga influenser i ett jämförande perspektiv med landets andra språk. Att jämföra med samiska och svenska nyhetsprogram. Det är en snabb och effektiv grundkurs om man vill förstå den debatt som sker i landet.
Detta är inget jag använder när jag tittar på svensk tv. Jag följer inredningsmagasinen, undviker morgonsoffan och föredrar sci- serien framför svenskproducerade underhållningsprogram, sing- a- long. Lotta på liseberg eller allsång på skansen. Inte min grej, inte min karamell.
Anser kanske att sporten har för många kockar. En expert kan väl vara ok. Men alla dessa proffstyckare, det blir pinsamt. Svensk tv går på tomgång, medan kanaler som flamländska belgiska tv har medvind genom den långvariga språkliga debatten. Kanaler i luxemburg likaså. Man har helt andra program och helt nya lösningar på gamla problem. De piggar upp.
De tvåspråkiga nationernas tv ger också ett mer korrekt språkbruk. Man undviker modeord som,
Sjukt galet
Tokkär
Galet bra, därför att de enbart har sitt värde inom en begränsad grupp. Slanguttryck har enbart sitt värde inom en begränsad grupp, liksom yrkesjargonger och blir i ett annat sammanhang enbart löjliga. Och detta slipper man hör i till exempel belgien eller luxemburg. Barnprogram producerade på flamländska har ett helt annat tempo, innehåll än de franskproducerade, mer anpassade efter språket, mentalitet och attityd.
Baskien likaså. Och nu får man komma ihåg att i dessa länder är språket ett verktyg som alltid skall vara knivskarpt. Om man i svensk tv använder språket som utfyllnad mellan sångerna så använder man språket i dessa länder som informationsbärare, för att öka allmänbildningen, kunskapsmängden. Och här förstår man verkligen att samhället är en kulturell konstruktion, och det kan vara intressant som omväxling, tycker jag.
