Jag vistades en natt i malmö. En natt promenerade jag omkring i Limhamn. Ett medelklassområde som jag tycker mycket om av olika anledningar. Jag tycker om limhamn för dess stabilitet, dess straka kvinnor och kloka barn. Jag beundrar limhamns befolknings sensibilitet och medvetenhet. Husen är från olika epoker och olika storlek och alla husen bär sin historia, sig egne historia, och detta finner jag intressant.
Min nattliga promenad var uppmärksammad. Det var natten innan kristihimmelfärd och denna dag är röd i vår almanacka vilket gjorde att många var lediga den dagen. Denna natt sov de flesta av limhamns befolkning. Och det var taxibilar säkert tio stycken i området som ingen hade beställt eller ens behövde. Det var unga människor som skränade och låssades gå till eller från en fest som inte fanns, då limhamnsborna sov.
Och i villaområdet kilade en råtta under ett plank. Den var inte ett naturligt inslag i miljön. Den var ditplacerad.
Och ut från en trädgård kilade en råtta genom en häck. Den bodde inte i trädgården. Den var ditplacerad.
Människor från city åkte alltså ut till limhamn med två råttor för att släppa ut dem framför mina fötter. Och hur ser deras historia ut. dessa unga människor, kvinnor som gjorde detta.
Kommer de inte från gedigna malmöhem, arbetarklassen, kanske fadern blev arbetslös under strukturomvandlingen kanske från kockums. Kanske denna arbetslöshet tog hårt på stoltheten och det var svårt att kommas tillbaka. för det är ju så i sverige för arbetarklassen att arbetet är en stor dela av identiteten, man är uppfostrad så. I svensk tradition en svensk arbetarkultur.
Och kanske denna tråkiga fader inte är lika rolig som den från latinamerika inflyttade äldre mannen. Med långt hår och ungdomliga kläder. Fast de är lika gamla. Han latinamerikanens revolutionära rövarhistorier kanske är mer spännande för den runt tjugo åriga blondinen som anser att fadern är tråkig, men revolutionären är rolig, spännande kanske exotisk.
Han som kom – runt -75 utan böcker, utan verktyg och hävdade sina mänskliga rättigheter för att skapa sig en ny plattform i sverige. Rebellisk och med en kultur från en annan världsdel. Politisk flykting.
Kanske har denna politiska rebell arbetat outbildad på en fritidsgård eller annan ungdomsverksamhet. Kanske spelar han gitarr, eller målar tavlor med nonfigurativt motiv. Han är så häftig. Och han pratar med ungdomen så att de förstår. Men det gör inte fadern. Den grå musen som inte klarade av att se strukturomvandlingen äta upp malmös identitet med varven, arbetets organisering. Kanske känner fadern en bitterhet emot facket som bara gick med på allt.
Den sexprocentiga ekonomiska tillväxten under efterkrigstiden som sjönk och skapade panik. Kanske arbetarklassen hade en annan syn på ekonomisk tillväxt. De var dock politiskt skolade i socialdemokratin eller vänstern.
Och så han rebellen som fick fler bröder från andra delar av världen. Afrika. Arabvärlden och kanske de slaviska språkgrupperna.
Och alla är så häftiga, så fräcka. Med långt hår eller någon annan liten detalj som små flickor tycker är intressant. Man vet aldrig.
En ung fru, eller bara tajta vänner. Och en slapp, busig attityd. Vara ute på nätterna och kontrollera olika fenomen. En person. Man gjorde så i hemlandet. Man kan byta arbete. Det är inte kvalitet men det är kul.
Fadern ville inte byta ut sin anställning. Kanske han var plåtslagare, eller svetsare, eller fräsare, vad vet jag. Han vill ha en gubbe på en plats. En heltidsanställning. Inga säsongsarbeten, inga tredagarsveckor. Industrin på sjuttio-åttiotalet hade många trix och fix med arbetskraften, men om detta vet den politiske flyktingen ingenting.
Så märkligt. Och inga böcker och inga verktyg hemifrån. Var han inte arbetarklass. Var han inte lojal? Eller var alla kulturarbetare i hemlandet. Danslärare?
Och så ser man dessa trotsiga unga kvinnor, med råttor krälande runt i limhamns trädgårdar en onsdag i maj, på bushumör. Ha lie skoj. Vara fräcka för att plocka poäng. Finns det negativa poäng, eller finns det bara språkbarriärer i det politiska klimatet i malmö. Staden med en stark flyktingström av ensamma manliga flyktingar, för kulturens skull. Man tycker det är kul med sommarunderhållning och malmöfestivalen. Kul på något sätt. Man träffar folk och får en massa nya vänner. Det är relaxat och man kan slappna av. Har alltid någonstans att gå. Alltid någon att prata med. Någon som förstår, att man är rebell i hemlandet.
Inte tråkig arbetare från sverige som kom i kläm i en gigantisk strukturomvandling av näringslivet i sverige. För ekonomins skull.
