min ryggsäck försvann på malmö central 2003. det var sekuritas som plockat ut den ur ett låst skåp med förevändning så pinsam, att den inte skall återges här. sekuritas vaktar inte skåpen längre på malmö central.
jag skickades hit och dit och även till det städbolag som då anlitades av malmö centralstation. denna trupp hade en informell chef med latinamerikansk bakgrund. han var liksom chefen där, i egenskap av kunskap om centralstation och malmö, inte städning.
efter cirka ett år skulle jag lätt kunna plocka fram vilken information som helst. och idag kan jag på en vecka få fram vem som sprängde vilken lägenhet eller vem som sköt i vilken lägenhet och varför. men jag bryr mig inte. jag ska inte umgås med dem. jag har inget med dessa människor att göra.
vi återvänder till dagmar hagelin, försvunnen i argentina 1977. och kan tänka oss faderns och familjens förtvivlan i skickandet emellan olika informella maktpersoner i detta hiearkiska lnad där lagen enbart upprätthålls av ett privilegiesystem.
han kunde näppeligen ha fått fram någon information. de latinamerikaner som vistades i sverige, ,med uppehållstillstånd och sin kultur, hur agerade de.
vilken organisation hjälpte den familjen?
jag kan få fram vilken information jag vill i ett känt område, men jag skulle aldrig förnedra mig att spionera på min före detta man och ta reda på om han varit full på krogen eller vem han umgås med.
jag står inte med ett ben i vardera kultur. historien om dagmar hagelin 1977 gjorde att många svenska människor tog ett beslut, ett politiskt ställningstagande. man kunde inte se passiviteten. och detta beslut går inte att ändra. ett avståndstagande av politisk natur skall respekteras av invandrargrupper. särskilt om man anser sig vara politisk flykting.
ärligt talat de visste inte om det. de läste inga tidningar. jag tycker denna grupp är töntig med eller utan egen nyckel. med tradiga eller hela skor, jag kan avstå.
Själv tänker jag en kulturellt mönster ta över ett par militäruniformer från östeuropa, de är ju i NATO nu och har fått nya kostymer. Dessa recyklade uniformer skall bli min nya kollektion barn av krig. I rött och grönt.
