Malmös folkets park skall få en scen för musik från världens alla hörn, läser vi i dagens nyheter.
Folkets park har under åren varit förfallit och politiker har försökt att fräscha upp det hela.
En ny satsning re:orient i moriska paviljongen. I malmö med internationella relationer skall man få en scen för professionella musiker med musikaliska rötter. Det verkar nästan som man tagit steget in i de stora metropolernas skara. London, amsterdam, berlin, paris.
Det kanske är dags att dra in hakan och förstå att en blandning av människor från olika världsdelar är inget exklusivt för malmö. Det finns överallt.
Världen ser ut så. Och detta behöver inte betyda, att man åker runt i södra sverige som skett denna sommar och visat upp sig. Blekinge, södermanland och småland har haft besök av malmöbor och det var ingen succé, det kan jag tala om. Man har haft bättre gäster.
Dock får vi väl tacka dagens nyheter för att man använde en journalist och inte en lyriker denna dag.
Inom all opinionsbildning så måste man visa myntets båda sidor.
När man promenerar i malmös folkets park, så möts man av en skylt,
Rasta inte hunden.
Man ser barnfamiljer som vistas i lekparken och föräldrar som lär sina barn att vid behov besöker man toaletten och det förstår dessa barn. Men sen är det stopp.
Kvällstid är det inte hundar, det är inte små barn som inte besöker toaletterna. behoven sker i buskar och detta är inte Malmös mening mes folkets park. Det kan jag säga utan att ta till överord.
Vi får önska den nya scenen lycka till och hoppas att den kan hjälpa till att dra fokus från malmöfestivalen, genom att under hela året presentera musik från olika delar av världens hörn.
Lite fräschare, lite mindre containerfynd och lite mer arbetat. Arrat .
vi läser vidare att en känd popgrupp anser sig mordhotade av en rescensent och detta tycker jag att möllevången granne till folkets park och resande skall fundera på.
vad är det ni säger om folk egentligen. att höra dessa kvarters tonåringar på bussen är tragiskt. vad gör de på biblioteket i andra sidan av staden. och hur uttrycker de sig. det kan man fundera på i möllevången, där cyklar stjäls, där papperskorgar sparkas sönder och där man hjälper varandra.
