tour är en underbart vacker stad, och invånarna som bor här älskar sin stad. en underbar stad att promenera i alla tider på dygnet.
men det är ingen storstad. västeuropeisk storstad.
man får komma ihåg att den östeuropeiska turismen har en annan bakgrund.
i Östeuropa gifter man sig tidigt, med pojken “next door”. och pappa bygger en extra våning på huset och farmor tar hand om barnen. detta är ett helt normalt livsmönster i östeuropa.
att nu dra iväg in i paris, london eller berlins subkulturella nattliv, skulle inte vara helt passande. det är ett för stort språng.
vi måste komma ihåg att 2006 på den första pridefestivalen i belgrad urartade allt och det var dödlig utgång. detta rubricerades inte som hatbrott utan kallades tumult.
2009 förbjöds den utlovade pridefestivalen i Riga, med orden
“vi måste tänka på Rigabornas hälsa”.
det är en stor skillnad på östeuropeisk livsstil och den västeuropeiska. man måste ha detta i åtanke.
så jag väljer att resa i de små franska, pittoreska städerna. det är lugnt och normalt. tittar på hus, balkongräcken, dörrar och gatlampor.
det är trevligt. jag har aldrig gjort det förr i hela mitt liv.
vi har en oförståelse för homosexuellas och funktionshindrades rättigheter i sverige också. kanske främst bland invandrarkulturerna som inte har den traditionen. och menar att sverige skall ta ett steg tillbaka i utvecklingen.
och varför skulle vi det?
i östeuropa finns det grupper i samhället som har det mer än svårt. homosexuella och funktionshindrade.
vi behöver inte gå in på varför man är homosexuell, men om man tittar på youtube croatian women får man en liten ledtråd, jag säger bara det, inte mer….
