Två dagar i le mans, var kul. En ruffig stad med attityd. Barer och restauranger och korsvirkeshus. Vackert. Men jag har sett det förut, men denna stad är inte helt fel.
Men nu måste jag ta bladet från munnen innan det blir för tokigt.
Att jag inte är en politisk nybörjare måste alla förstå, och när jag jämför invandringen i sverige och frankrike måste man komma ihåg att det ser olika ut överalltt, inom landet och emellan länder.
I en förort i göteborg, hjällbo finna en medveten mix av nationaliteter och minoriteter och språkgrupper. Detta innebär att samhällets konventioner, hur man ska vara ständigt ifrågasätts. Dett är ett dynamiskt samhälle. De flesta familjer har många barn och familjen kan ha flera generationer under samma tak. Detta präglar människan.
Det är fler generationer, det är fler språk men i en miljö.
Som lärare i hjällbo älskar man sitt arbete. Barnen är robusta, nyfikna och flexibla, vilket ger dem en personlighet, en kunskap som är bärkraftig.
De barn som växer upp i denna miljö blir flexibla och lättanpassade.
I området bredvid Hammarkullen har man en annan typ av indelning. Man har medvetet en stor språkgrupp spanskan och de minoriteter som finns har Latinamerika 1970 som referens för att hantera situationen i sverige. Och det blir helt fel.
Även här många barn men inte flera generationer under samma tak. Här byggs umgänget upp vid grillen eller kulturlokalen.
Om man i hjällbo har en politisk analys i allt som sker. Man läser tidningar, man diskuterar allt som sker, lokalt, nationellt och internationellt, så är diskussionen i hjällbo lite mer inskränkt.
I hammarkullen har man kulturen som politist fundament, och i hjällbo har man ekonomin som politiskt fundament.
Och när invandrarkvinnor i markaryd, småland sitter och gråter och skall till hjällbo så handlar det om detta. Hon vet att den politiska debatten i hjällbo är anpassad till hennes liv och hon förstår i hjällbo, men inte i markaryd.
Markaryd är en traditionell svensk stad med homogen befolkning, generationer bor inte under samma tak men man har en nära kontakt till sin historia och detta präglar den lokalpolitiska debatten, vi måste komma ihåg detta.
Hjällbo är en del av sverige. Med en bärkraft som är ledande för det multikulturella samhället. Jag hävdar det. Och detta är inte min förtjänst utan detta är ett arbete som den arabiska, persiska och kurdiska språkgruppen initierats.
Därför att man inte vill att de kommande generationerna ska ll leva som historiska gestalter med bevarande av hemlandets seder och bruk.
Mana anser att varje individ, man eller kvinna har rätt till sina egna tankar. Har rätt till sin egen framtid och har rätt till objektiv utbildning.
Vi vet att alla har en historia, svenskar eller irakier vi har en historia, men vi är inga offer för historien.
Och jag anser att hjällbo är det område som är vitalast i göteborgs ytterområden. Där man medvetet fostrar barnen i en politisk analys, att alltid se saker från minst två håll. Ursprungsbefolkning och invandrarbefolkning.
Och i hjällbo använder man sina spåkgrupper som en resurs, men använder de olika mattraditionerna som en resurs. Enkelt basalt politiskt arbete vilket ger befolkningen en stolthet och en ryggrad.
Vi ser en trend i samhället av nya yrken
Hotell, det är spännande att arbeta på hotell. Ju fler stjärnor desto bättre.
Vad krävs för att arbeta på hotell.
En kunskap om olika människors livsvillkor, en bred språkkunskap och en tolerans. Hel och ren samt väluppfostrad.
Egentligen skulle den individ som kommer från en multikulturell bakgrund ha bättre konkurrensläge än den som kommer från en homogen miljö. Men så är det inte.
Och man kan fundera på varför?
Lojaliteter, hur man bygger språket, attityd, relationen mitt och ditt.
Detta är inte hotellens fel. Detta är inte det nya landets fel. Detta kommer sig av en attityd inom språkgruppen där kulturen anses viktigare än framtiden.
Vilken kultur?
Vems kultur?
