efter mina dagar portbou. välskött. ordning och reda. lite präktigt men med rustik kvalitet, kommer jag till narbonne.
och här är man enligt egen utsaga välorienterad och hjälper varandra på livets smala stig.
på rue de genie har många skarpa tankar fötts, ur lika skarpa hjärnor. här är einsteins kvarter.
här blandar man friskt mellan gammal och nytt i en pittoresk blandning av charm. övergivna hus piggar upp de pittoreska art noveauhusen i pietetsfull kostym.
vi är tacksamma. alla hotellen är belagda och detta för les plage. det måste vara biarrittz motsvarighet.
nu är inte jag någon badgäst. denna dag var det helg och allt var stängt.
men nästa dag, då var det pilgrimsvandring till narbonne. nu hittade jag inte kyrkan men den hittades av andra.
jag hade mer intresser av att finna sin stil. en harmoni emellan kroppshydda och attityd, och det var ingen lätt utmaning.
när man är liten tar man kärleken för given.
och här behöver man inte arbeta med sin attityd, eller relationer till familj och omvärld. detta är grundlagt i och med napoleon tillträdde tronen och detta är tidens melodi. tiderna förändras men inte mannens syn på sin förträfflighet. som en spegel av modernitet seglar han in på garde de narbonne och yngre generationen får en skarp blick vilket skulle innebära, att ni sköter er väl.
med klarsynthet och skarp elegans organiserar narbonnemannen sin stads infrastruktur, och kvinnorna har väl mer en dekorativ roll i detta.
