jag fick enhetligt intryck av toulouse, som stad.
i affärerna var det mycket rosa. mycket flickigt. och detta verkade inte passa befolkningen, som verkade mer stabila är att impulsköp av fåniga saker.
toulouse som stad påminde mig om min före detta man. alltid i en annan värld, funderar. alltid lite frånvarande, lite disträ, fullständigt förnöjd. absolut inte likgiltig, men har ett eget liv. en egen självständighet.
min för detta man är alltid korrekt och platsar i de flesta sammanhang, men trivs kanske inte i alla sammanhang.
och när man frågar får man alltid ett intelligent svar.
han är tolerant och vill inte gärna vara centralfigur, och därför en mycket behaglig människa.
toulouse gav samma intryck. man trivs i sin stad. man funderar alltid på andra saker än sin egen situation. men om man blir tillfrågad har man alltid ett svar, ett alternativ till hands.
en stabil stad. där skulle jag kunna tänka mig att tillbringa en längre tid.
här i bordeaux, fick jag intrycket av en vacker stad men det är allt.
jag blev förvånad att man inte ens visste hur en salade nicoise är beskaffad. kanske det var en tillfällig gästarbetare i köket. troligen.
det är tråkigt med amatörer i köket. det förstör ryktet. som en dum blondin.
jag hittar på. jag kan inte läsa. de finns i sverige också, lite för många, de tillåter sig många övertramp innan de fattar att det fattas något i deras attityd,
jag tror det kallas kompetens.
så nu vet alla att i Bordeaux kan man inte laga salade nicoise. det blev för många ingredienser att hålla ordning på. kanske lite för tungt att bära från kylskåpet till spisen. kanske man ska ha en lien vagn, med hjul och en assistent som skriker ut ingredienserna.
jag lagar inte mat. men om jag ska laga mat ser jag nog till att läsa receptet. det tycker jag handlar om artighet. anständighet.
