Vi lever i en tid, som jag ser det, som är en brytningspunkt, där grupper sätts emot varandra på ett sätt som ger en stelhet i samhället.
Studenter sätts emot Invandrare, hemlösa sätts emot ungdomar osv. och alla vet att detta är fel, men det bara blir så.
Vi talar om olika behov, vi talar om olika livsstil, olika faser i livet osv.
Vi måste se staden som en livsmiljö och inte en relik. för en student med resväska som ska bo i universtietsstaden är studentrummet en utmärkt tillfällig lösning.
För den hemlöse är detta ingen lösning. självklart fattar man att om det är tio minusgrader och snöstorm ute att man måste ha tak över huvudet och kan inte välja.
Men jag ser de hemlösa som en protest. De är för många, gruppen är för differentierad för att man skall kunna säga tt det är deras eget fel och att de är missanpassade. De har andra behov. De har nya behov.
Jag går här i Toulose stadskärna och ser hus som är konstruerade i en epok av 1700-talet och här förutsätts att familjen är nummer ett och att familjen ser ut på ett visst sätt och att de lever på ett visst sätt.
Detta måste vi erkänna är inte sanningen i dagens samhälle.
Arbete och fritid behöver inte skiljas i olika lokaler. Familj och vänner behöver inte separeras i olika lokaler. Man vet vilken tillhörighet man har och när man gör vad. Vi får anta detta.
Arbete separeras från boendet. Man är arbetslös och kan studera. Eller man kan vänta. Men under denna period måste boendet vara så stimulerande att man inte faller in i ett passivt beteende.
Och det är inte säkert att detta är samhällets åtagande, att i olika pysselverkstäder lösa sysselsättningsbehoven hos arbetslösa.
Kanske man måste hitta andra lösningar. Kanske man måste hitta kreativ lösning och erkänna att gapet emellan materialistisk livsstil och upplevelselivsstil ökar.
det blir för stora differenser, och det blir för stora spänningar i samhället och detta måste antingen ha sin gång, eller åtgärdas.
Det finns idag människor som äger sin ryggsäck och en hund, de går bredvid en ferrari, en mazarati.
De vill inte ha en bil. de vill ha ett liv.
All hemlöshet , alla flyktingströmmar är en konsekvens av ekonomisk och sociala felsatsningar. Det är inte individens fel. Det är inte så att samhället måste spela ut grupper emot varandra. De har helt olika livsbetingelser.
Och de finns där. Vi kan inte acceptera att det finns människor som inte har tak över huvudet i europa. Folkmängd och ekonomi skall kunna balansera varandra. Och det handlar inte om en fördelningspolitik. Att människor i en fyrarummare skall låna ut en garderob till en hemlös. Detta är ingen lösning.
Det måste ske en förändring i synen på boendet. Hus, tält, husvagn, husbil, tågvagn, nedlagd fabrik. Detta är huset. Men det säger inget om livet i huset och det säger inget om positionen i samhället. Vi är inte stationära idag. Man rör sig hela tiden. Av tvång eller av fri vilja, men man flyter runt i europa.
Eller man kommer från ett utomeuropeiskt land och skall ha sin kultur.
Eller man studerar på stipendium och har behov av en miljö som gör att man snabbt lär sig språk, att hitta i den fysiska miljön och att förstå seder och bruk. Detta är för att man skall bara vara där tillfälligt.
Man kan avstå knäckebrödet en tvåårsperiod för man vet att det är tillfälligt.
Man kan bo i ett rum och dela kök och tv med andra. Det är tillfälligt.
Arbetsförflyttning likaså.
De människor som bor i sin lägenhet, med sin familj, betalar sin skatt, och tar hand om hem och barn. De är inget problem. De ska inte dras in i detta. De har de liv de valt.
Boendet skall inte ses som en småskalig fördelningspolitik. Det är djupare än så. Hemlösheten är en kritik. På fastighetsspekulation, på stadens avfolkning, eller på ensidig bostadsproduktion.
Det finns ekologiska argument,
Det finns kulturella argument
Och det finns argument som handlar om egenskaper
Hur ska den människa vara beskaffad för att bo här?
Och nu kan vi titta på demokrati och individens frihet.
Det förväntas att man sover på natten och är vaken på dagen, är rökfri och har inga behov av toalettbesök nattetid.
Man skall vara så stark att man kan bära barnvagn, två matkassar och två barn uppför alla trappor när hissen är trasig.
Bostadsdebatten idag är löjlig. Man diskuterar segregering, integrering. Det är inte där problemet är.
Staden måste expandera som tankesystem, som fysisk miljö
Staden måste förtätas av ekonomiska skäl, för trovärdigheten. Har staden råd med alla parker i fortsättningen.
