om vi antar att en vanlig internationell turist besöker europa, kan vi till exempel tänka oss en amerikansk student med rötter i ett asiatiskt land. det är ingen ovanlighet. han är amerikan men har asiatiskt utseende. denne amerikanska manlige student tränar oftast en kampsport och läser matematik eller ett tekniskt ämne på universitet och reser. vi antar att han vid besöket i stockholm vill se hur kampsporten utövas i denna stad. han besöker turistbyrån på tågstationen och möts upp av två polskor. båda är små och smala och kastar med ett märkligt blonderat hår och visar med all tydlighet att de är så stolta över sina kroppar. i sitt kroppsspråk. de pratar dålig engelska med brytning och vid frågan om ett kampsportscenter kan de inte svara. de söker på internet och efter ett långt väntande får de fram en ointressant adress.
vad ser amerikanen. dålig språkundervisning, tröga nätverk och han förutsätter att kampsporten inte har samma utbud som i USA. I USA har man olika discipliner och skolor inom samma budosport. karate kan ha olika skolor, olika tekniker och för en amerikan med asiatiska rötter är detta normalt. han förväntar sig inte att detta lilla land i norden har samma utbud och kanske ställer frågan om hur stort intresset är för budosporter, marshall art etc. och får nu svaret, näsan upp i vädret och man är en turistinformation om stockholms stad.
alla relationer mellan amerika och sverige har i detta havererat och det förstår inte den polska kvinnan bakom disken.
jag är född i sverige och råkade störa, med att ställa frågan om flamencocentret och följdfrågan om vilken dans som är populär i stockholm. stockholm blir aldrig kulturhuvudstad. det står helt klart.
om man är berest eller studerar möter man många människor varje dag och om de har tvättat håret eller har en benlängd på sextio centimeter är helt ointressant. snarare stör det, att en människa är så inne i sin egen pryl på arbetsplatsen. och vi antar att man tar in på hotel terminus tvärs över gatan och möts av smutsiga mattor, en utländsk personal med dåliga kunskaper i engelska. man ser inga tidskrifter, nedsuttna soffor och svaga lampor. och ställer sig frågan läser man aldrig i sverige? man serveras gammalt bröd och härsken fruktsallad vid frukosten där man köper färdigskurna ostskivor och grönsakerna är skurna av en amatör. detta är kraftigt ofräscht, och det var fyra stjärnor på dörren.
ingen betalar 100 euro för att kompensera sveriges usla invandrarpolitik eller lära invandrare hur man beter på sig ett hotell. och vi får anta att den invandrande personalen är där för att kunna servera hemlandets språk om det kommer gäster från deras hemländer. detta är inte service, det är trams.
jag har rest ett år i östeuropa, pratar inget slaviskt språk och det har förekommit att man inte pratar engelska på landsbygden. men de har kunnat kompenserat detta med broschyrer och internet. stockholms approach ger ett ålderdomligt intryck av att främlingar är ett märkligt släkte som man aldrig sett. och man förstå att relationerna är havererade. stillöst.
blondin och bylsig täckjacka är inget man förknippar med sexighet eller fräschör, inte ens om benlängden är sextio centimeter. snarare tvärtom.
