dalf är en standardasierad kurs i franska och diplomet gäller i alla eu-länder. det tillkom för att möta eu.s tanke om standardiserad utbildning på universitet. frankrike var i pionjärledet och det finns i engelska också.
jag var med i första kursen i gbg. dock, blev jag motarbetad och misshandlad, då den spanskspråkiga befolkningen i förorten ansåg att jag skulle studera spanska, samt hade tagit som sin uppgift att uppfostra mig då jag var lite för intresserad av den arabiska kulturen och språket. jag arbetade på ett daghem med kurdiska,persiska och irakiska barn, och fann det naturligt att studera och läsa om kultur och religion. detta ansågs så nyfiket att man ansåg att man kunde gå in i min lägenhet och snoka i lådor och skåp, samt placera en av de sina i min lägenhet som skötte den fysiska agan, enligt sydamerikansk sed.
detta säger en del om den intellektuella status som faktiskt är verkligheten hos den grupp i samhället som i samma andetag gör sig till världssamvete och i egenskap av sin politiska flyktingstatus och gör sig till tolk för mänskliga rättigheter. all diskussion om mänskliga rättigheter utgår från ursprungsbefolkning och invandrad befolkning, samt minoritet och officiell nationstillhörighet. rasismdebatten i sverige utgår från en endimensionell utgångspunkt där ursprungsbefolkningens rättigheter dagligen skäms, och man vet inte att det är det man gör. kulturella förtecken i kommunal regi kostar pengar. dessa finansieras på bekostnad av ursprungsbefolkningens kulturpengar och kanske utbildningen försämras då ursprungsbefolkningens kultur och tradition inte tuppmärksammas.
svenska skolor har försämrats under en tioårsperiod, och hur fördelas pengarna. hur sker investering i humankapital. hur säkerställs dessa investeringar för ursprungsbefolkningen och vad är kulturimperialism?
