när jag först anlände till malmö, gjorde jag en del förfrågningar. kvinnlig frigörelse och miljömedvetande. olika grupper med olika status i samhället, och man sa mig att i rosengård fanns det svenska människor, främst kvinnor som aldrig lämnat området.
och med en viss erfarenhet av förorten, tio år, visste jag exakt vad som pågick. grannar rotar i skåp och lådor, grannar följer efter dem i affären. ett tvångsbeteende som förmedlas till generation efter generation.
en kravall iscensattes och skador och förstörelse betalas av hyresgästerna. uteblivna renoveringar och mindre skolbudget. lite kultur bara som kompensation.
men detta hjälper inte den del av ursprungsbefolkningen som används som terapimaterial av politiska flyktingar som kämpar för mänskliga rättigheter.
på barnens daghem fanns en afrikan med nio barn, som utan betänkligheter packade väckan lämnade fur och barn för att delta i förortens kamp, han reste till Malmö och deltog som hemlig agent, spanade, klädde ut sig och hittade på egna tolkningar av det som skedde. fru och nio barn fick stanna hemma. denna niobarnsmor fick till hjälp en syster, eller svägerska med två barn vilket innebär elva barn och två kvinnor, medan mannen leker hemlig agent med ursprungsbefolkningen på annan ort. och detta färgar naturligtvis uppfattningen om intelligensbegreppet,
men det hjälper inte ursprungsbefolkningen i rosengård. hur gör man.
strategin är likriktning, gruppkänsla samt avvikande beteende.
sedan är det bara att röra på sig. bibliotek, universitet, skåne runt. och östeuropa och väst europa.
och nu hjälper jag rosengårds ursprungsbefolkning. och även om kyrka arbetar med svaga kvinnors självbild, så vet alla att det är inte där felet ligger. vi har i sverige en grupp människor som i sin enfald anser att de fullständigt smälter in i miljön, de kan arbeta i vilket yrke som helst. avbytare. de kan tolka alla händelser korrekt och ingen iscensätter olika fenomen för att de skall gå igång. ingen bygger upp scener, utan verkligheten är intakt för att denna grupp skall smälta in och trakassera, utan att det märks.
kravallen i rosengård är en händelse, barn som eldar i soprum och soptunnor, kastar sten på brandkåren och polisen som intar en mjuk linje.
och föräldrarna kan inget göra. en normalbegåvad förälder skulle säga åt barnet att sluta, men har man själv smugit efter grannen, grävt i soporna efter information.
kära du, vi får vad vi förtjänar.
i våldets malmö. dessa barn som eldar, bråkar , vi måste komma ihåg att de protesterar mot ett felaktigt beteende. i detta område bärs samhällsutvecklingen upp av 7 till 10-åringar, medan deras föräldrar vältrar sig i sin egen präktighet. bär sin egen betydelse, och det finns inga jobb. tror jag det.
