under denna helg här i linköping tillät inte vädret mer än att titta på TV.
denna stad med sin kulturvecka artlink som fick lovande kritik för sina kulturella arrangemang. det var hög kvalitet och alla åldrar kunde ha glädje av någonting. men tyvärr var restaurangernas hygien och menyer inte av samma kvalitet.
och eftersom sverige är ine i en känslig, trotsig fas av tänka själv så får vi avstå restaurangbesök.
programledarna har under flera år undlåtit sig att ta hand om sitt yttre. gamla jeans, lufsenoverall och ovårdat hår har nu bytts om till festmakeup och cocktaildress.
man vill markera att man är en kvinna som inte låter sig hunsas.
och se, bergerac hade ett videoklipp med en gosse som slängde paket och talade på hög volym om att underkläder var inget han kunde finna i julpaketet. och detta kan tyckas roligt, men har man som jag sett och upplevt högtidsdagar, julaftnar, födelsedagar fullständigt raseras av tiggande förortsbor som tycker att det är roligt att ställa till en scen, ett utbrott oinbjuden på en fest.
så man har något att berätta i kulturföreningen. då kan man hålla sig för skratt.
jag bad dessa kulturföreningar som anse sig lära ut dans definiera sin målsättning och syftet med dansuppvisningen i karnevalen.
de skrattade åt mig, och nu definieras förortens kultur åt dem i tv alla kanaler, med humor och förlöjligande.
den amerikanska dansläraren. så sköter man de äktenskapliga plikterna i förorten, på hög volym och dirty word.
eller också går man till grannen. och har man sett detta existerar inte ord som rasism eller sexism. förorten får ursäkta, men jag har redan agerat.
