denna söndagmorgon i stockholm kvart över sex på morgonen besöker jag pressbyrån, för att köpa tidskrifter.
jag ser arena som menar att svenskar är kulturella rasister och inte kan möta främmande kulturer.
jag läser ordfront som ifrågasätter yttrandefriheten. och anser mig ha åsikter i denna fråga. och yttrar den här. är detta uppfattat.
yttrandefrihet kan också betyda inskränkthet, fördomar och konservativa åsikter som för samhällsutvecklingen bakåt.
om man i en moské uttalar åsikten: kvinnor skall ha täckt hår, är detta en fullständigt korrekt beskrivning av verkligheten, men om samma uttalande görs i en punkbar i berlin blir åsikten absurd.
och om man med sitt uttalande ger sig rätten att förfölja individer ur punkrörelsen för att uttalandet skall vara korrekt i hela samhället, en universell och generell sanning, så har vi en yttrandefrihet som är felaktigt formulerad. man vet inte hur yttrandefriheten som verktyg är konstruerad.
man skall formulera fördomar, intolerans och bristande respekt och klargöra att det är det man gör genom en kontext, och här brister debatten. man skapar citat, helt utan kontext och presenterar detta som en universell sanning, utan att ifrågasätta vad man gör, för att på så sätt vältra sig i sin egen präktighet att man är tolerant och frigjord. då är man kulturskribent i svensk media.
om man betänker att kulturen är en spegel av samhällsutvecklingen i ett fruset ögonblick. maten på tallriken reflekterar den jordbrukspolitik som förs, de handelsavtal som gäller och är ett uttryck för konsumentens röst, efterfrågan. om jag inte presenterar för något bättre, behåller jag det jag är van eller kan. detta gäller även min kultur. jag äter mina köttbullar tills jag får ett bättre alternativ, och det är inte säkert att kebab är mitt paradis. är detta uppfattat.
om jag anser att min kultur speglar jämställdhet, likhet mellan könen och rätten till högre utbildning, är det inte säkert att jag anser att kulturer med en annan genusordning är intressant.
om jag anser att min kultur har ett ekologiskt ansvar och inberäknar kommande generationer i sitt uttryck är det inte säkert att jag är intresserad av kulturer med en förmerande, optimerande inställning till material, råvaror eller energi.
detta är inte att vara kulturrasist. det är att använda sig av den demokratiska rättigheten fria valet, och kanske man har en hemlandets kultur där det fria valet är en naturlig faktor. man har inte en kultur som är hierarkiskt uppbyggd och legitimerar sin existens genom lojalitet, kvinnor skall ha täckt hår.
för mig är klädedräkten privat, och jag har inga åsikter om huvudbonader, men respekterar att man i vissa offentliga rum bör ha passande klädsel. det är allt.
om man nu anser sig vara kulturbärare av högre dignitet, kansek man kan fördjupa begreppet. påtala att kultur har en kontext, en tids och ett rumsposition. kanske man skall se kultur som en social konstruktion och inget som är universellt, generellt.
och kanske man skall se kulturen i ett samhällsutvecklande perspektiv. och då ställer jag mig mycket frågande till nödvändigheten av en sambakarneval. som för mig för tanken till plantageekonomi, skövlandet av regnskogar och urbanisering utan kontroll. vad är det jag skall se. färgerna och dofterna och gemenskapen.
jag har sett färger förr. jag äter inte gärna på gatan med tanke på matrester och råttor, jag tycker inte om stora folkmassor som skall har roligt, bara för att man förväntas ha roligt. jag tycker det är tråkigt.
kultur för mig, är en företeelse där man har tak över huvudet, eller är en fast installation över tid. en skulptur, en mural målning. annars är det inte kultur, det är en händelse. det är min åsikt.
