nu har vi sett kvinnliga poliser tala ut i TV om sin hårda verklighet. att vara kvinnlig polis kan vara både svårt och besvärligt. man träffar både snattare och tjuvar och en del pratar inte ens svenska. och vi anar en viss uppgivenhet. man äter frukost efter ett nattpass och så äter man innan man går till jobbet. en cykelstöld, en fortkörning och vapenvård. putsa batongen.
kanske man skulle ta och byta ut poliserna mot brandmännen. dessa eldsläckare, kollar brandsläckare men räknar sin algebra, gör sina sex timmar i den fysiska träningen för att hålla konditionen på elitnivå. och de dyker och de har gasmask. spännande jobb. och en egen slang. kanske detta skulle pigga upp i TVsoffan. lite vältränade brandmän. jag finner polisen lite trött, lite uppgiven. och jag ser inga matematikböcker i lunchrummet. man måste hålla kropp och hjärna i trim om man ska ha en chans i den undre världen annars hamnar man i diket, bortdribblad av en snorig pundare, och det mina vänner är inget jag rekommenderar. då har man hamnat på parketten och får inte dansa. kanske de ska bli vakter istället. eller bodyguard.åt dramaqueen från småstaden. eller donnan som går in till grannen och kollar lådor skåp och provar kläder ur garderoben när grannen inte är hemma. olaga intrång heter det, men det är krångliga ord, och är man kvinnlig polis så äter man frukost. olaga intrång, hemfridsbrott, man går in olovandes, man är nyfiken.
kanske brandmännen skulle vara bättre underhållning och nu i juletid, kanske granen brinner upp. var är jag i jul I USA, skall kolla obamas medvetandearbete. han vill öka den politiska aktiviteten och medvetenheten bland marginaliserade grupper. och detta ville jag se.
