När man bor i förorten upptäcker man att här är man bevakad. Någon har varit inne i lägenheten, kontrollerat i pärmarna och tittat i lådor och skåp. Man har varit i källaren och man har varit i kylskåpet och skafferiet.
Och man upptäcker att man utsätts för konstruerade händelser, som ett slags tablåer av märkliga individer som kontrollerar. För att se vad man gör.
Ja men då gör vi så, ser vad ni gör. Och så studerar vi det. de får uppmärksamhet. En ny erfarenhet. Och vi tar dit utomstående, internationella observatörer, journalister, och vi studerar dessa konstruerade tablåer.
Och vi ser att det är trakasserier. Har man invandrarbakgrund och politisk flyktingstatus kallas det trakasserier av ursprungsbefolkningen.
Och uppmärksamheten ger mersmak. Man blir stöddig.
Men hur fungerar det i ett internationellt sammanhang. Trakasserier av ursprungsbefolkning, indianer eller koptiskt kristna eller kristna i muslimländer. Leder inte detta till sanktioner?
Och barnomsorgen omstruktureras, skolor omstruktureras, man spar pengar. Och inga klockor ringer. I förorten startar man föreningar med tvivelaktig målsättning, och man tigger pengar till verksamhet. man dansar. man leker i skogen, förutom de etablerade föreningarna scouter och fotboll, balettskolor eller dansskolor. Och det finns inga jobb.
Och renovering av hyresbostäderna uteblir, och inga klockor ringer. Ideologier. Man måste ha ideologier. Man måste känna tillsamhällets konstruktion i det moderna samhället.
Vill man ha kontroll, så får man kontroll, enkelt. Och logiskt.
