denna vecka i nynäshamn har enbart varit för att skärpa upp matvanor, sömnvanor samt läsa böcker.
sommaren var en enda karusell av chips och kakor, mycket garner, sticka och virka och spela på datorn. men nu är hösten här och ett par kilo skall tas bort, kost, motion, sömn skall in i vanliga rutiner samt uppdatera nyheter och fakta för att kunna hålla sig flytande i det offentliga samtalet utomlands.
och en regnig fredag och en regnig lördag gjorde att jag tittade på fångarna på fortet och finn kampen. två program med sportig karaktär. hjältar och att övervinna tiden eller om man så vill tidsrummet. båda programmen hade karaktären av idrottsdag för mellanstadiet. sjyssta polaren arrar en kul grej för gänget. råddar och fixar, om man så vill plockar poäng.
vem kräver att man skall springa i tshirt och shorts i september? och varför uteblev publiken i göteborg?
var arrangemanget inte sevärt. har våldet fått grepp runt göteborgaren så han eller hon avstår att besöka stora folksamlingar för att det kan komma terrorism? eller hade man inte fått fribiljetter. det självutnämnda jetset teamet skall jobba, spårvagnar, kulturella arrangemang och varför inte på sportarenan. göteborgaren, lite speciell, lite frivillig och mycket för uppställningar.
med värderingar som kanske anses lite udda utom för de närmaste, den innersta kretsen.
man blir bortskämd med sportevenemang i tv utomlands. slatans debut i frankrike, utsålda hus. tour de france publikrekord. osv
och finnkampen, en stabil och återkommande punkt på friidrottarens årsplan, men ingen publik.
men visst var de söta de kvinnliga idrottarna. i hästsvans och t-shirt eller linne och shorts. färgglada skor. trevligt. och man sålde popcorn på läktarna. trevligt.
det saknas något.
ullevi har hängt med i många år nu. omklädningsrum, duschar kanske en bubbelpool. är ullevi fräscht. kanske dessa idrottare varit med i os, em eller sett andra arenor. jag vill inte påstå att dessa idrottare är kräsna, men man kräver kanske en viss nivå, och det gynnar folket, arbetaren i göteborg. supporterklubben som reser runt och följer sina fotbollslag, hejar på, coachar utifrån sina genuina arbetarstadsreferenser och ideer,
hur man använder ett omklädningsrum, hur man använder en gymnastiksal, och hur man ser på kläder?
och detta får vi vara tacksamma för, det är unikt.
