den officiella bilden jag ger av göteborg är, en rörig stad. där information och kommunikation inte fungerar. befolkningen är inskränkt fördomsfull och man har en bedrövlig genusordning, där kvinnan förväntas sköta markservice. denna markservise innebär tvätt, disk och städ samt ta ansvar för barnen.
bilden bör utvidgas lite. i göteborg finns en inte helt obetydlig skar mycket observanta och kloka människor. de kanske är födda i staden eller bara bor där. de arbetar kanske i tvätten på sahlgrenska, kör truck på estrella, eller jobbar i hamnen, en pressbyrå eller liknande.
vanliga kneg, och de ser lakan, rullstolar, peanger, latexhandskar försvinna från sjukhuset. de ser chipskartongerna bäras ut i privatbilar eller liknande. och de agerar inte. de observerar. de agerar inte förrän de får instruktioner. de är politiskt aktiva.
eller också är de bara goda medborgare som efter att ha fått utbildning i skolan, en investering i sitt humankapital är beredda att betala tillbaka. gott uppförande eller civilkurage. och de är skickliga argumentation och manipulation. de finns alltid på plats och ser allt.
när vi läser i tidningen att gothia tower bygger torn tre, ända upp i himlen, så tolkar jag det så här. torn ett, skybaren. flashigt och ett flaggskepp, troligen övertagen av overallen från förorten. stillöst och eftersom det är förälderns sak att uppfostra sitt barn i denna miljö, bygger man torn två och låter fritidsgårdens medlemmar ta över torn ett och dess skybar, som nu betraktas som ett vrak, ett lik. ointressant och sjabbigt.
och nu tolkar jag utifrån den kunskap jag skaffat mig om staden under en tioårsperiod följer träningsoverallen efter, och varför? på denna fråga kan man enbart svara. den första skybaren är skabbig, ingen klass. och se det har man upptäckt för länge sedan. vem uppfostrar barnen på skybaren. vem lär dem social kompetens, och skall det läras på plats. göteborg anser inte det, och världen anser inte det, och amerikanarna anser inte det. och var kommer denna villfarelse ifrån?
vad gjorde jag i göteborg under tio år. arbetade, studerade och bodde. och drev hejdlöst med den göteborgska humorn, den göteborgska konventionen och med allt.
jag hade en vän som bodde i göteborgs innerstad, han behandlades inte korrekt.
jag hade grannar med hemarbete som uppgift, som roade sig med att titta runt i min lägenhet när jag inte var där, snatta tamponger, mjölk, kolla i en tvättkorg, ta lite tvättmedel eller en toarulle.
och detta accepterar inte jag. kränker man mina trygghetszoner glömmer man aldrig den hemläxan, att diskriminera en dog medborgare utifrån rykten, fördomar och felaktig information, accepterar inte jag, den hemläxan glömmer man aldrig.
och att ha göteborgska spejare efter sig på resor kan innebära att hemstaden får oväntat besök. och det glömmer man inte.
är detta klart. detta innebär i klartext att jag anser att göteborgaren är en person som i princip är totalt avsaknad av social kompetens och anpassning till verkligheten.
med vilken rätt har man att följa efter mig, och detta skulle vara av den anledning att kolla upp om jag träffar någon. man är svartsjuk.
han var svartsjuk och då skall jag också vara det. då är man i göteborg. de tre tornens stad, och en mäktig hang-over.
är detta uppfattat?
