anledningen till min stora resa 2010, var min moders bortgång. jag visste om jag stannade i malmö skulle det bli svårt. i möllevången där jag bodd har närheten till Kristiania starkt påverkat familjens normer under flera decennier. och när kristiania stängde fanns det andra krafter som tog över försäljningen. denna verklighetsuppfattning, och denna normlöshet är ingen plats för en sörjande människa.
en människa i obalans, behöver normer, kontinuitet och utbildning. man behöver träffa friska människor. jag har i och för sig träffat krisitanias kunde förr, i göteborg. och det är ju så i denna världen, att man uttalar inte sin irritation, sin åsikt utan visar det i produkten. kvaliten på narkotikan har kraftigt försämrats, vilket avspeglar sig i individens beteende och approach. vi kan kall det, malmö är inte på banan, och hur gick det till? det kan man fråga sig.
här i lettland, där jag befinner mig för att fräscha upp minnet. hur var det nu. man skickade efter kroater, för att följa efter mig, för att störa på hotellet, för att använda mitt hotellrum då jag inte var närvarande. gör man så? turistströmmen kom av sig i östeuropa. och som västerländsk turist stirrar man förbluttat.
hur hanterar man stadens avgaser. hur följer man de direktiv som ges för avgaser, sophantering, vägnät och renovering av bostäder i egenskap av sitt medlemskap i EU.
varför är inte jordbrukspolitiken uppdaterad, och de farliga bekämpningsmedel och tillsatser utbytta mot lagliga substanser. varför är inte tåg och städernas kommunikationer i bättre skick.
vi har individer i svenska samhället som av bristande respekt och kunskap leker i statsmakternas korridorer, och när man i östeuropa leker i diplomatins korridorer, då har man gjort sitt på arenan. det är inte accepterat.
och malmö har haft sina översvämningar, och zagreb har haft sina översvämningar. kanske man skall fokusera på grundvattnet istället för att hälla den i mjölken.
jag reser inte ensam
