här står jag nu i gryningen i esmerwilde efter att ha tagit mig till berlin, missat tåget till stralsund samt fått en resa som innebär tre byten klockan halvett på natten från berlin den 21 september, en fredag efter en natt i wolfsburg med der autostadt.
för mig personligen känns staden lite uppkomling. sekunda kvalitet i kavajerna. onödigt vräkigt offentliga arkitektur. 120.000 invånare och vetenskapscenter. i betong. ritad av en arabisk kvinnlig arkitekt. ett hav av betong med orange kuber.
jag träffar en kvinna i det pittoreska korsvirkeshuset, en äldre kvinna som bor i samma hus som hotellet. hon är äldre har en trädgård med grönsaker, örter och blommor. hon klipper bort vissna löv och varje knopp är ett ögonblick av magi. har denna kvinna behov av att sitta i detta betong hav på en fyrkantig orange kub och sortera sina tankar. tveksamt.
och här vänder jag mig. design skall funka för alla.
det kändes lite uppkomling. sekunda kvalitet i kavajerna, man ser fram emot att köra en grej för att få provköra en Lamborghini.
det finns många fördelar med att hänga med en av Sveriges mest bilbyggare. man får se många olika bilar, man får provåka det mesta. men för de östeuropeiska kvinnor som i lågbudgetkläder, kanske eskortbrudar som anser att businessmän kräver uppkäftigt och slitet.
jag personligen har lite svårt för förorten i designhotell, men jag väljer inte kunderna. det kändes lite uppkomling, lite bordell faktiskt och är glad att det var bara en natt.
man röker inte inne bland starkstolar och. därför känns det extra billigt när varubudet anspelar på att jag har rökt i rummet. visserligen hade jag haft besök då jag gick ut klockan fem på morgonen för att röka. snatta cigaretter, sätta på TV:n och snatta chips- lite för uppkomling för min smak.
der autocenter andades inte uppkomling. en äkta vara autentisk och utan skyddsnät. och som sagt. jag har resan provåkt ferrari, Lamborghini och transam. bara för att jag är jag.
