nynäshamn en stad vid havet. har under sommaren haft regattor. stora båtar, små båtar och man har haft hundraårsminnesregatta från os 1912.
jag ska börja mitt resonemang i göteborg runt 1990. i strukturomvandlingen av de offentliga sektorn skulle sk onödig personal tar bort ur förvaltningen. de tjänster som städpersonal och kokerska på daghem skulle minska, och detta för att rationalisera.
barnpersonalen på daghemmen vill ha sina kokerskor, man vill kunna ge respons och feedback. men tjänsterna som städ och matpersonal lades bland annat ut på privata företag.
och se, städningen skulle ske då det inte fanns verksamhet. kvällar, tidiga morgnar , nätter.
och städtjänster uteblev. livsmedel, hygienartiklar och städmaterial försvann. ett systematiskt stjälande, och detta för att spara pengar.
om personalen drar sig en matrest innan personalmötet, en tvål till simskolan, eller tar med sig dagens tidning hem, spelar ingen roll. tro mig. det klarar göteborgaren. men att privata företag, byter ut livsmedel, gammalt the mot nytt the, gamla kryddor mot nya kryddor, en halv bal toalettpapper. varför skall man betala för det?
en dålig tjänst är en dålig tjänst?
när sedan barnpersonalens privata hem utsätts för samma sak, av kollegor. man snattar hushållspapper. man går in i hemmet, kladdar ner fönstren, provar kläder, snattar socker, fryst svamp eller olja.
varför skall man acceptera detta?
och nu hamnar vi i nynäshamn. där östeuropeiska män serverar korv och kaffe, glassen byts ut mot en billigare variant i de sjöbodar som är tänkt som mysfaktor. odiskat porslin och kaffet har en bismak av dåligt rengjord. det är allmänt sjaskigt.
på de fyrstjärniga hotellen försvinner de oljor jag inhandlat i tyskland. valnötsolja och jordnötsolja. valnötsolja är en vanlig ingrediens i köket i balkan, och den oljan finns i alla välsorterade livsmedelsaffärer i lettland och i polen dit färjorna går en gång om dagen och nynäshamnsbon åker för att köpa billig sprit.
varför inte ta en sväng in i mataffären. detta kan vara en fantastisk inspiration för öga och gom, om man kan laga mat vill säga. annars kan man köpa sig en billig sax, en färgglad sax för att orka klippa upp plastpåsen med de frysta köttbullarna. den stressade Nynäshamn kvinnan, fullt upptagen med att passa upp på familjen. och detta är så betungande att man inte hinner kamma håret, man hinner inte titta över garderoben. men man hinner skvallra, och man hinner med sina favoriter. utföra tjänster åt sina favoriter. kolla upp, hämta, springa ärenden och man är så tacksam att få hjälpa till.
detta är inget jag rekommenderar. dett offentliga samtalet är obefintligt. och man gillar inte turister. som alla uppkomlingar vill man inte ha konkurrens. töntigt, det är min åsikt. outbildade kockar på restauranger som är uppiffade av outbildade designers. uterum med skjulkaraktär och råvarorna är av sekunda kvalitet. en känsla av välgörenhetsinrättning i ett fattigt land. i latinamerika hade man folkmatsalar under diktaturen. där överbliven mat från restauranger skänktes till gatubarn och urbaniserade lantarbetare utan utbildning, dessa människor sattes i kåkstäder , analfabeter, med obefintliga avlopp, rinnande vatten, renhållning, elektricitet och hälsovård. och där skapades folkmatsalar som fyllde en viktig funktion för dessa invånare, att vara mänsklig, och inte falla in i en slags vildes tillvaro. äter med fingrarna, rotar i soptunnor, äger inte sina kläder och så vidare. utan man skulle hållas kvar i samhället. och inte behöva prostituera sig för maten.
för detta anses inte roligt. det anses vara opassande.
