resan frankfurt – munchen tar fyra timmar ungefär och det är två helt olika karaktärer på städer.
detta var fem dagar innan den sk oktoberfesten skall ske. 139 euro för ett singelrum i hotell winter. där möts amn av skitiga handdukar och en heltäckningsmatta somöverlevt blitzen, och jag är inte nöjd.
över huvud taget är hotellstandarden i tyska städer milt sagt differentierad. och den östeuropeiska arbetskraften med tvivelaktig uppehållstillstånd och arbetstillstånd borde kanske ha en lättare kurs i städteknik, samt det har hänt en revolution inom städmaterial. nya färger, former och funktioner.att vispa runt med gummihandskar, mopp och skurhink. det tillhör det förgångna i en företagskultur som ändå hotellet är.
och det finns dem som anser att hotellbranschen är överetablerad och man behöver bostäder. och här pratar vi om två helt olika marknader, med helt olika spelregler. och fattar man inte detta skall man kanske läsa grundläggande marknadsekonomi, eller nationalekonomi.
munchen, bayern. södra tyskland. med reggiotåget från munchen till nurnberg åker vi genom välmående byar, ofta med solpaneler på taket. prydliga trädgårdar och välskötta hus, utanför stora staden. den lilla byn, trygghet för barnen, inte så högt tempo och själen har en plats.
bayern är ett vackert bondelandskap. med inslag av hästar,kor och kanske en traktor.
här i nurnberg, med en medeltida stadskärna, valv, och slottet placerat i högläge finner vi i morgontimmarna transporten. och transportfordonet i staden ser ut som den gjort sedan femtiotalet. föraren fram och lasten bak, som från oxens tid och två dörrar bak som skall öppnas och stängas i stadstrafik i staden. man skall genom medeltida valv och över trottoarkanter.
och i alla smatl framkommer följande åsikt:
den är för hög och smal vilket ger en sämre stabilitet och påverkar lastens placering.
i staden kör man ofta en last som skall fördelas och det blir många parkeringar och det blir många stopp. kommer detta fordon ut på öppen väg blir det ett vindfång som i stark vind försämrar stabiliteten.
och var ligger fokus i fordonstrafiken.
bilen blir mindre och man fixar med lampor, och säten, och fjärrkontroller. detta är töntigt. det är en återvändsgränd som man vägrar att backa ur.
personbilen har sin plats. den är definierad. men transporter i den europeiska staden är inte definierad.
och varför alltid lasten bak. trucken som är byggd för last och förflyttning av last ser helt annorlunda ut. och har alltid haft en hydraulik för lyft. men nej kärror skall baxas in och ut ur denna lastbil. och det skall släpas och lyftas och packas om under dagen. det är töntigt.
och jag ser dessa öltunnor och drickabackar som lyftes ur bilen. varför.
när flera brancher skall samverka, eller domäner kan det bli eftersläpningar i teknik. iösteuropa på tågstationen är det första man ser, godståg, persontåg av äldre modell. och om jag inte är fel underrättad så låste man hjulen i stoppen av dessa tunga lok vilket innebär gnistbildning, det bildas gnistor i friktionen. och samtidigt kräver arbetskläderna nya material. att sätta på en banarbetare i neonfärgad säkerhetsväst i nylon i denna miljö kan vara fatalt. detta innebär att banarbetaren måste använda sin gamla kläder, och detta innebär att ingenting behöver göras.
gamla kläder och gamla tåg, och tiden står still. är detta ekonomiskt och arbetsmiljömässigt försvarbart.
och så kommer vi till västeuropa där bilindustrin fixar med framlampornas design. sned lampor med ledljus inbyggt. och långfärdsbussen är för hög och smal, transporterna har samma utseende sedan femtiotalet. hur ser detta ut utifrån?
branschen har en approach som en vimsig hemmafru. rosa rosetter till rosa jacka, och blå rosetter till blå klänning. bara yta. och ingen funktion ingen anpassning till miljön, till omvärlden. detta lilla barnet, eller den nya bilen, något att visa upp. eller som i östeuropa, bara det är billigt.
och ur denna designade bil av senaste modell kliver den tyska arbetaren i importerade kläder, som ser ut som något som man borde placera i soptunnan eller klippa mattrasor av.
fullständigt övertygad om: att nu har vi löst välfärdsproblematiken, och nu är det oktoberfest en tradition från artonhundratalet. och även om man klädde sig i folkdräkt och dansade och sjöng och åt lokal maträtter, samt blev lite rund under fötterna så har verkligheten utvecklats i en helt annan riktning. vem betalar ölpartyt för den arbetslöse invandraren. vilka berusningsmedel finns tillgängliga i alla större festivalsammanhang. och hur ser våldet ut idag och för hundra år sedan. det kanske man inte tänker på om man är en stabil tysk eller europeisk familj med släkt och vänner, när man med barnen besöker karusellen och köper en glass, eller något att äta och sedan går hem. för det var ju så det var tänkt, en fest för alla åldrar. den tyska familjen.
under min resa i tyskland har jag fått egen prissättning på hotell och tågbiljetter och vi antar att detta är snälla kvinnor som skall hjälpa sina fattiga älskare, men marknadens spelregler är lite tuffare än välgörenhetens. och vi anar nu att ett detta beteende får konsekvenser för terms of trades. inget bilmärke kan överleva i hemmamarknaden. och finns det inga köpare så finns det inga. som SAAB i sverige.
jag ser fram emot fd SAABarbetare som berättar med egna ord om hur det var att arbeta på SAAB i trollhättan, bankkontakter, läsa ritningar,kamratskap. språklig miljö och arbetskläder i skåpet. man har ju hört en del. om hur det var att arbeta på banan, på golvet i sverige.
