jag befinner mig i berlin, tyskland. jag hade en del att skriva och fann väl inte den arbetsro jag behövde i vare sig ystad eller köpenhamn. de tillfälliga städerskorna med invandrarbakgrund drog med sina skitiga skurhinkar, snattade olja och rotade i väskan som vanligt. man byter ut frukostosten och det kallskurna mot sekunda varor, och häller vatten i den flytande tvålen. detta oavsett om det är fyrstjärnigt, trestjärnigt eller mindre.
tillfällig arbetskraft. om jag i egenskap av dum svensk blondin satt och flinade i receptionen skulle detta inte vara accepterat.
som sextonåring var jag på besök i rom, och tydligen hade jag en speciell look. man ville att jag skulle bli fotomodell. jag tackade nej.
men med den bakgrunden finner man det märkligt att den polska caféägarinnan kan yttra
du är ful, du är oförskämd mot in personal, gå.
vad hade jag sagt. matpriserna kommer att gå upp. det är inflationen.
vad kan man begära av polska invandrare med eget företag. tydligen måste man ha ett sött utseende och får inte yttra mer intellektuella åsikter är väder och vind. vi kan klara oss utan den typen av företagare i sverige. det är min åsikt.
nu är jag i berlin, tyskland. michael endes hemland. och vi minns väl alla hur förtrollade vi blev över de barnböcker han skrev. de böcker där han på ett lekfullt sätt i sina gestalter beskrev djupa filosofiska spörsmål. och även om de barn vi läste böckerna för förstod i detalj vad dessa filosofiska frågor innebar, så planterades de i barnens medvetande. som en början. och det är väl så sagan ska fungera.
dessa filosofiska resonemang varpå västvärlden bygger sina värderingar, lagar och strukturer.
jag läste dessa böcker för svenska barn och för barn med bakgrund från andra delar än just väst, för att detta var viktigt och ingår i mitt arbete. men när man får in en kollega som inte klarar av att läsa högt för barn och definitivt inte kan förklara eller ens förstå de filosofiska resonemang som beskrivs i sagoton så undrar man, vem ska ge dem den kunskapen? föräldrarna, och vem ska ge dem upplysningen om att just en boken finns. det är alltså så att människor som vistats i sverige i över tjugo år inte klarar av att läsa högt ur en sagobok, skrämmande.
den svenska skolan har under en tioårsperiod raserats. kanske det beror på den outbildade personalens bristande kompetens eller nonchalans. och den utbytta arbetskraften jag möter i receptionen på hotellen, blonderade vet inte heller någonting om de filosofiska resonemang som västvärldens värderingar, lagar och strukturer bygger utifrån. för ingen har sagt något.
den tillfälliga arbetskraften från malmö, med ett ordförråd som en fyraåring, och en allmänbildning som är i ett existentiellt futurumtillstånd. kan de prata grammatiskt korrekt. att doppa gästernas kläder i skurhinkens skitiga vatten ingår inte i arbetsuppgifterna, däremot ingår det att kunna läsa den arbetsbeskrivning som hotellen i landet har. lagar och regler. och det är lite skillnad mot att släppa in kamrater i betalande gästers rum för att de ska få se på något skoj.
sverige är pinsamt.
när man så reser i östeuropa, finner man att trots medlemskapet i EUhar man inget begrepp om just dessa filosofiska resonemang. man har sin kyrka, katolsk eller ortodox, i södra balkan finns muslimska grupper, men noll koll på de strömningar som råder i debatten och definitivt inte var dessa debatter härstammar ur. man lever i en intellektuell gråzon. och hur detta uppstått kan inte jag svara på. den ryska litteraturen, den ryska filmen är mer än väl införstådd och hänvisar hela tiden till de filosofiska resonemang som våra ideologier kommer ur.
när dessa östeuropeer kommer som stipendiat till västeuropas universitet, hur uppfattar de undervisningen.
för det är ju dock så, att de svenska professorerna förväntar sig att de elever som kommer skall känna till, och ha en bred och gedigen allmänbildning eller om man så vill en global kunskap om kultur, tradition, religion, information och socialstruktur. men den finns inte självklart hos vissa invandrargrupper eller just gäststudenter. vad konstigt. kanske är det så att svenska universitet halkar efter den övriga västvärlden, frankrike, tyskland, belgien på grund av att denna plattform för västerländskt tänkande saknas hos större delen av studenterna, och är det då intressant att bedriva undervisning.
att beskriva femton kaktusar, över jord. och ta kort på dem är lite väl låg nivå. även om de kommer från mexico.
berlin är fantastiskt. mycket modern arkitektur, och ett fungerande kommunikationssystem. uppdaterad jordbrukspolitik. och när tysken gör något görs det ordentligt. från det lilla fröet som sätts i jorden till förpackningsplasten runt mövenpickglassen som läggs i den sorteringsindelade papperskorgen på hauptbahnhof innan man stiger på ICE-tåget till Munchen.
det finns kanske dem som tycker att tyskland är tråkigt, präktigt.
tja, men det är effektivt. man spar tid. och boken hett MOMO och kampen om tiden. av Michael Ende. och den tyska unga generationen har fått de filosofiska resonemangen presenterade för sig sedan barnsben, och det märks, i livsstilen. på gatan, på caféet, i s-bahn eller u-bahn.
