I det lilla samhället invaderas plötsligt området av utbölingar. Detta kallas turism.
Detta kan ske i svenska kustsamhällen eller spanska kustsamhällen, och i detta kn det skapas konflikter. Konflikten är komplex. Då man medgivit hotellbygget och var intresserad av pengarna, men hade kanske inte förutsett alla kulturella krockar som faktiskt blev. I spanien är det lätt att vara turism. Detta är min åsikt. Det är lyhörda människor, som älskar sällskap vilket gör att så gott som alla trivs i det lättillgängliga spanska samhället, och som i alla ”öppna och tillåtande” miljöer finns en baksida. Här förväntas att individen själv kan sätta sina gränser, och om lag och regler överträdes är spanska samhället inte lika tolerant. Detta kan alla intyga som utsatts för spanska polisen bakom lyckta dörrar. Ingen uppbygglig erfarenhet om man säger så.
Sverige är också ett öppet och tillåtande samhälle. Vi har allemansrätt men vi har också strandskydd. Vi har rätt att passera privata vägar, men inte besöka trädgårdar. Och ursprungsbefolkningen anser sig ha rätt till sina privilegier genom sin roll som ursprungsbefolkning.
På västkusten som jag känner bäst, anser göteborgaren att öborna är ogästvänliga och svåra att nå. Och jag som inte anser detta, eftersom de som jag frågar svara uppriktigt och konkret på mina frågor.
Kanske det handlar om finess, smidighet. Om man flyttar de bofastas nät för att man ville fram kanske detta resulterar i ett lite kyligare bemötande. Emedan om man i affären frågar om jordgubbarna är odlade i närmiljön, eller frågar om leveranserna kommer varje dag anser öbon att detta tyder på en förkunskap och en förståelse. Det är olika typer av beteende.
Här i nynäshamn finner man i augusti, i slutet av säsongen en arrogans. Och kanske är de bofasta trötta efter sommaren. Kanske man har haft fel turister. Och så kommer hösten, och vintern och man städar upp och rättar till. Och så rullar det på år efter år.
Eftersom jag , som grundläggande värdering anser att varje människa innebär en möjlighet, att under de första fyra sekunderna sätts relationen, kanske man som turist kan vara lite försiktig, lite tydligare.
En ny trend eller en ökande trend är att man reser runt på ”vanliga” platser. Kansek undviker turiststråken utan besöker levande samhällen. Man har ett udda intresse. Energipolitiska lösningar, vindkraft, tidvattenkraftverk eller kärnkraft. Europa har många små länder med egan specifika lösningar. Och detta kan vara intressant. Man kontrollerar kollektivtrafikens lösningar., centralstationer, kyrkor eller lokal bryggerier.
Och i denna tydlighet blir man bemött utifrån ett helt annorlunda sätt, än om man kommer, laddad och ska ha roligt. Vad det nu innebär.
Och invasionen i området ger en ökat slitage, vatten, sopor, kommunal service, bibliotek, parkeringsplatser, köerna i affären ökar och allt blir maxat.
Och är detta bra, egentligen. Vad tjänar det till?
Konferensen ger också en grupp nya besökare, som köper en glass, vistas på restaurangen etc. men är inte turister utan just besökare.
Och kanske man kan fundera på säsong. Kanske man kan besöka en plats på våren eller hösten och se en mer komplex sida av samhället och dess invånare eller fenomen.
Anpassning, vad är detta?
En anpassning måste utgå från en förståelse för olika livsvillkor. Och om man bryter ner fenomenet turism i minsta betydelsebärande enhet. Information och rekreation å ena sidan, å andra sidan ekonomisk vinning. Och nu är det bara att bygga.
