Om man startar klockan åtta på morgonen från ystad kan man ta bussen till trellborg, rärjan till Sassnits, lokalbuss från färjan till tågstationen och ett tåg till berlin med byte i straalsund. Man är framme innan midnatt.
Det första man kan fundera på är transporter av gods. De flesta färjor gåt till polen, några till travemunde eller Sassnitz och därifrån skall långtradaren vidare. Kanske det går en färja till amsterdamm.
Och det finns inga jobb i sverige.
Under min månad i brålanda sitter jag en förmiddag. På tallriken finns upptinade jordgubbar, arla youghurt, jordnötter och kokos. Och i koppen brevid pulverkaffe, inhandlat i den lokala butiken.
Och jag tittar ut genom fönstret och ser den nedlagda frysfabriken, och jag ser inga växthus.
Det finns inga jobb i sverige.
Och vid min frånvaro passar de socialfall från chile som längtar hem att använda duschen eller deras besökare. Och man anser att man måste snatta något. The, kaffe eller mat, frysta jordgubbar kanske, gott.
Och så kommer malmös representanter. De ska ta över stället. Och de hjälper till i affären och de säger hej till brålandaborna, och de är så trevliga. Kanske de söker en raggare som omväxling.
Jag går till biblioteket i brålanda. Det har öppet tisdagar och torsdagar och läser designtidning och arkitekttidning. Det formligen exploderar i betong. Beting i utemöbler, betong i köksinredning, badkar, arbetsbänkar, husfasader och murar. Betong i nya former. Det är trendigt. Och jag går ut på altanen, där står vita plastmöbler, gräset är oklippt och ogräset är inte rensat i rabatterna. Det är vår.
Men i malmö står betongfabriken stilla, och i brålanda står frysfabriken stilla.
Och det finns inga jobb.
Och så kommer en spansktalande vän till socialfallen i lånad volvo, från malmö. Han anser sig vilja kolla upp. Kanske söker han en trevlig semesterplats för sina spansktalande vänner. Kanske han försöker få stadsdelsnämnden att betala vistelsen. Planering. Vi har fått ett världssamvete på besök. Han var allergisk mot rök, och krävde att jag skulle stänga altandörren i hans närvaro, men skämdes inte för att gå in i minbetalda lägenhet och kolla upp ett och annat, bland annat duschen under min frånvaro. Och spreja en illaluktande vätska, som man använder för katter.
Och i hans hjärna fanns inte att detta var trakasserier av ursprungsbefolkningen. Han hade sin kultur, macholultur. I brålanda, arbetslös och halvspråkig. Skulle kontrollera miljön.
Det finns inga jobb i sverige.
SAAB ett par mil längre bort, i samma region hade nyligen lagt ner.
Och det försvann pengar från mitt nordeakonto efter att jag besökt ett bankkontor i regionen.
Det finns inga jobb i sverige. Det är för långa transporter. Man kan inte ta färjan till polen och sedan in i västeuropa, det blir för dyrt. Sverige ligger för långt från europas centrum. Man får ägna sig åt föreningsverksamhet, och umgås på tiggda pengar från stadsdelsförvaltningen och kalla det kultur.
Brålanda har genom sin höga arbetslöshet satsat på turism. Man kan vandra, paddla besöka ett antal slussar i dalslands kanal eller mellerud. Man kanköpa garn i mellerud.
Och få detta snattat i brålanda, för att socialfallen längtar hem , eller få en virkad mössa stueln. Man är arg.
Det finns inga jobb i sverige.
Frysta jordgubbar, frysta hallon och frysta blåbär. Det kunde man köpa i den lokala affären av representanten från malmö med betongförorterna. Och man provade mina kläder. De passade inte. De är svårburna, det finns en poäng i det.
Det finns inga jobb i sverige.
