Glänta 2.11 nogueria s 57
I numret 2.11 av glänta läser jag på sidan 57 en text författade av en brasiliansk man som lever i sverige.
Artikeln handlar om drottningen av sverige och ett större smycke som hon bär vid högtidliga tillfällen.
Enligt skribenten har detta smycke tillkommit genom slavarbete i brasilien för mer än 200 år sedan.
Artikeln baseras på skribentens ihärdiga sökande efter information om smyckets historia och han menar att drottningen borde ge tillbaka smycket till brasilianska gruvarbetare.
Denna typ av retorik är fatal. Att använda en erkänd svensk institution, att hänvisa till en sk vetenskaplig metod och bortrationalisera naturlagar, ekonomisk och politiska faktorer, tidsaspekt och rumsaspekt.
Dagens brasilien är världens största producent av apelsinjuicekoncentrat. Och denna sektor inom brasiliansk livsmedelsindustri har sällan ekologi och fackföreningar på agendan.
En icke oansenlig areal odlas med sockerrör, och en icke oansenlig areal odlas med bomull. Inte heller dessa sektorer har ekologi och fackföreningar på agendan.
Och här är tidsaspekten intressant då det händer idag. Den metod som används i informationen om dessa livsmedelssektorer är FN, WHO och liknande institutioner.
Skribenten söker i gamla källor. Visserligen är böckerna tryckta, men kraftigt färgade av tidens ideal. Man bör inta en kritisk hållning till äldre källor av denna art.
Tanken är att smycket skall återbördas till brasilien och detta i av skribenten hemmagjord definition för rättvisa.
Vad är felet?
Här tydliggörs yttrandefrihetens baksida.
Att fokusera kungahusets smycken kan ha den effekten att kungahuset i sverige får en negativ klang, då man inte jämför med liknande kungahus till exempel norge eller danmark. Det finns en riktning i polemiken, som kan kallas för propaganda.
Att bortse från tidsaspekten, man måste redogöra för de värderingar som rådde i brasilien under denna tid och hur utvecklingen av gruvdriften utvecklas under tvåhundra år. Man bör också jämföra med en annan bransch i samma land till exempel plantageodlingen, för att det skall vara vetenskapligt korrekt och ha en argumentation som kan kallas bärkraftig.
Att fokusera runt diademet leder inte framåt, det finns ingen strukturerad tanke i texten.
Och denna enkla polemik hör inte hemma i ett politiskt sammanhang. Detta är en polemik som man hör i svenska förorter. Där den här typen av argumentering förekommer. Att håna och förlöjliga svenska institutioner och fenomen. Och till vilken nytta?
Vem har bjudit hit nogueria, för att höra denne mans vishet? Svaret är ingen. Han kom själv. Man får gärna resonera om maktstrukturen monarki – republik. Man får gärna diskutera brasiliansk gruvdrift i ett längre tidsperspektiv, men det kan uppfattas som propaganda om man utpekar en person och ett fenomen.
Den här artikeln är felaktigt uppbyggd, men bland svensk outbildad arbetarklass får den fäste. Utbildad arbetarklass börjar kritisera och använder förekomsten fackföreningar, privata investeringar och exploatering av brasiliansk arbetskraft som motargument. Men i den outbildade arbetarklassen är detta ”en bra grej”.
Kanske nogueria skall ta klivet ut i kosmos, och ”von oben” studera det globala perspektivet och delge oss sina sanningar därifrån. Där tid transformerats till ljusets hastighet och rummet är vakuum. Kanske kommer det en ängel och knackar på luckan, och kanske det går att öppna den utan att syret försvinner. Man kan ju bortse från vissa grundläggande fakta. I vetenskapens namn.
I mitt huvud växer en bild fram. Mannen bor i göteborg, och tycker det skulle vara häftigt att bli publicerad i glänta. Han har skickat ut sina vänner i sökandet efter detta smycke. Han har bortrationaliserat vissa fakta och byggt upp artikeln som on den vore vetenskaplig. Och yngre kvinnor, gärna blonda blir imponerade, och tycker att detta var avslöjande. Ett scoop. Nogueria borde bli journalist. Och vem vet han kanske blir krönikör på göteborgsposten, omvärldsanalytiker. Han ger folk vad folk vill ha. Och när blev arrogans ett stilistiskt grepp? Och när blev outbildad arbetarklass talesman för hela svenska folket?
Om kungahuset i sverige dricker apelsinjuice, jag skiter i. det finns inget som är mer ointressant än detta. Själv dricker jag inte apelsinjuice av politiska skäl. Jag anser det vara en ovärdig produkt, från brasilien.
