onsdag 5 oktober 2011

vision och framtiden….

Staden är inte mer än sitt kommunikationsnät.vi väntar oss en värmebölja under 2013. Och om det blir så minns alla 2005, eldningsförbud, vattningsförbud, och denna fruktansvärda värme. Trettiofem grader.

Vad gör man om vattnet i kranen inte kommer en dag. Troligtvis om man är stadsbo ringer man hysteriskt runt till vänner och bekanta. Man vill veta.

I min vision av färskvatten hantering finns två alternativ.

Det första är att man hämtar vatten från en vattenpost.

Fem liter per person och dag för hushållet, sköter sin personliga hygien ppå ett av stadens kommunala badhus. Duschar och kombinerar detta med simträning. Om det är heltäckande baddräkter eller uppdelat i kvinnodagar och mansdagar är ointressant. Man tvättar i stadens tvättomater. Och spolar en gång om dagen.

Detta är att ta samhället tillbaka. Vi måste ha rent vatten.

I detta skall jag ha fem liter rent vatten, och en ren simbassäng utan urin och exkrementer. Men jag kan simma och duschar gärna före och efter simturen.

Det andra alternativet är att man leder samhällsutvecklingen framåt. Varje vattendroppe skall användas minst två gånger. Detta innebär att duschvattnet leds till toaletten, och disk och tvättvatten ut till husets växthus. Detta vatten är enbart med ekologiska tvättmedel och innehåller inga kryddor, eller animala rester.

För att spola, måste jag duscha. Detta är en vision och kräver ett ekologiskt ansvar. Det är en utmaning för arkitekten och jag antar att i ökenlandet finns dessa båda alternativ i olika lösningar.

Vi måste ha färskvatten. Isarna smälter och vattnet.

Varför är jag så fixerad av sibirien. I den frusna tundran måste det finnas lagrat färskvatten. Dock är ytskiktet oanvändbart då det finns tung industri i området. Men det finns färskvatten där.

Vi måste ha rent vatten. Och vi måste ha rent vatten i staden. Detta är inget problem idag eller i morgon. Men om tjugo år, där jag befinner mig är det ett stort problem.

Jag tänker alltid i tjugoårsperspektiv. Jag finner detta intressant. Att leta efter trender. Att leta efter trendsetters.

Det finns in staden, människor som alltid rör sig ute på gatorna. De vet allt om staden, de är en del av staden. De är alltid på plats när det händer något. De analyserar alltid. De vet vad som skall hända, varför det händer och vilka konsekvenser det får.

De hackar inte sönder vattenledningarna under asfalten för att se vad som händer. Sånt är löjligt. Men de vet att nu kommer det att hända saker under jord. Hur blir man sån?

Detta är vad jag kräver av mina medarbetare i mitt företag om tre fyra år. Då är man koordinatör. Då vet man allt om allt. Man tolkar informationen korrekt. Och vet att informationen ser olika ut. och tyvärr, det är inte många som platsar i den tomatklubben.

Om man återvänder till ” varje vattendroppe används två gånger teorin” så vet jag att denna vision tilltalar många unga människor. De som skall ha en mening med allt.

Varför skall jag göra så. Här lever man i sin egen skit. I ett slutet system. Ingen dusch ingen spolning, ingen diskning inga tomater. Du bär din egen betydelse.

Och för den som skall ha en yttre mening. Du är värd din atomvikt och din funktion är att balansera upp andra sidan jordklotets befolknings atomvikt. För en harmoni i kosmos. Det är allt, egentligen.

Men detta berättar man inte för små barn. De tror fortfarande att man skall föra människosläktet vidare och gå från ett lägre till ett högre stadium av utveckling, och komma till insikt.

Och att älvorna som dansar i gryningen gör sig till ett med vinden och dansar fram nya väderlekar.

Men för den desillusionerade unga människan, som har problem så är vattendroppsteorin precis vad de behöver. Man bär sin egen betydelse.

Men religion, humanism, solidaritet. Lugn det ligger under ytan. Men detta är långt fram i tiden, men om man börjar fundera nu, så kan man fundera på turism, kameler, elefanter. Var kommer dessa in i detta. Jag pratar om staden. Den europiska staden. Och jag säger inget om energin.

På denna värld funderar jag mycket. Ingen stad är mer än sitt kommunikationssystem.

och varför har frankrike inte utarbetat nya rutiner för rapportering av oljeläckage i haven.