sevilla är en mycket intressant stad, och kanske särskilt nu på hösten. lite svalare och lite mer vardag.
och detta hade man upptäckt. jag var inte ensam. det var mycket turister, och alla kanske inte riktigt har förstått den spanska folksjälen. som jag tolkar spanjoren och spanjorskan är estetiken ganska viktig. man uppskattar det vackra i livet. och har man intentionen att dra runt i santa cruz med en kasse öl, så är detta inte korrekt.
man får gärna dricka öl, men man gör som lokalbefolkningen, man sätter sig på en av de många cafeteriorna och dricker ur glas.
men en underbar stad.
på ett hostal i san sebastian fick jag se ett av dessa fantastiska spanska hus. hela entrén var dekorerad med mosaik och smidda räcken mot den vita väggen, och trappan upp, så vackert. emedan rummen är mer stramt hållna, som en balans. jag tyckte mycket om.
och för att ytterligare gå in i den spanska dimensionen, köpte jag mig en flaska lokalt producerat rödvin. och se, en underbar mörkt röd färg, det doftade frukt och blommor utan inslag av nöt. och vinet var som fjärilar i munnen, ett lätt och inte så ambitiöst rödvin. trevligt. spanien är ett land,
och denna söndag tog jag bussen till Cadiz, vid havet. och åkte genom det andalusiska landskapet och kände evert taubes poesi strömma in i bussen.
