Två månader i frankrike och jag har sett alla nivåer av interaktion i samhället. Informationssamhället, hur hanterar vi information?
Hur tolkar vi symboler i ett kontextuellt sammanhang? Hur förhåller vi oss till tid och rum?
Paris, en metropol.
Fragmentariska intryck. I paris går mycket tid åt att ta sig från punkt a till punkt b. man kör runt i bilen, man letar efter adresser , alternativt man gör bara det man kan. Detta är en stor och rörig stad. Och har man en resväska eller en barnvagn så tar det mer tid att gå i trappor och gångar i metron än den tid man tjänar på att åka metro. Här slösas det med tidsresursen. Och man blir stressad, av minsta störning. Och det förstår man.
Jag ville inte vara i paris och fick stanna där fyra dagar. Och eftersom jag har sett alla turistattraktioner så studerade jag en större busstation, i paris, i frankrike. Och jag trodde länge att den östeuropeiske busschauffören var cirkusartisten, men här i paris, vänder inte busschauffören på en femöring. Han vänder på femöringen, med bussen. Det var helt otroligt.
Men så blir jag nervös. Kläderna. Det är samma med tågpersonal och busspersonal. De har dåliga material i kläderna. Jag blir så nervös. Tgv personalen i kostymer. Det regnar, det är kallt, det är varmt, och ingen begär att tågpersonalen skall vara diskret och välklädd. Man vill att de skall ha det bra. Det har hänt en del på materialfronten. Material andas, klädmodeller ändras och det finns glad färger och reflexer.
Färg, form och funktion. Det är de tre grundelementen i klädkonstruktion.
Man säger att törst och hunger är biologiska drifter. Detta är dumheter. Om man är tre år och går med sin pappa i paris rusningstrafik, eller mamma. Så är man så upptagen av att förhålla sig till omgivningen att man känner inte törst och hunger. Det är så mycket för ett litet barn, men om jag kommer med min rosa vattenflaska som piper, därför att någon filur i Latvia skulle undersöka vattenlåset, då blir man törstig. Det är självklart att ett litet barn behöver vatten i paris.
Ingen stad är mer än sitt kommunikationsnät, i Bordeaux, det senaste i spårvagns väg, tyst och behagligt med rena linjer, matchar spårvagnen stadens karaktär. Och i paris har man behållt sina dieselbussar, och sin metro, av nostalgi.
Luften är inte behaglig.
Den absoluta lärdomen av informationssamhället var parkerna. Detta är fransmännens absoluta honnörsord, förutom vinerna.
Hur man anlägger sina trädgårdar och sina parker. Varens blomma behandlas som en egen individ, och skall harmonieras med andra växter. Hur man bygger upp blickfång som växlar med årstiderna. Det är helt otroligt. Och är man minsta trädgårdsintresserad så är en resa till franska mindre städer en källa för en ny turism.
Parker och pilgrimsvandringar, detta är den nya turismen.
Bryssel. Modern arkitektur och äldre stadsmiljöer. För turisten är det fantastiskt att se den moderna arkitekturen växa fram, men jag kan tänka mig att den infödda befolkningen är av en annan åsikt.
Även här har man en park som är häpnadsväckande. En barockträdgård, med tillhörande orangeri.
Men här fann jag en intressant lösning. inbyggd i arkitekturen, på frånluftsintagen, omgärdat av en mur och staket, vilket markerar att man inte ska gå där, nattetid blev detta de hemlösas domän. Avsides men ändå kontrollerat. Och där var det rent och snyggt. Och då vet man att här har man förhandlat och här trivs man. Mycket bra arrangemang. Inget daltande, inget intrång i privata sfären men ändå tak över huvudet. Detta försvara inte hemlösheten, som är ett växande problem i storstäder, men det är ett steg i rätt riktning.
Och här har staden bryssel, gjort en korrekt investering. Hjälper du mig, så hjälper jag dig.
Belgien är mer än sin huvudstad bryssel. Belgien är ett lite, men mycket intressant land genom sin struktur, sin flerspråkighet och sitt sätt att hantera multilingualiteten. Här fanns inga språkprojekt. Man håller att språk intakt genom dess identitetsbärande roll. Flamländska eller fransktalande. Och självklart att man jämför skolämnen i de olika språken. Vad lär man sig i den en a regionen, vad lär man sig i den andra regionen. Detta är naturligt. Och ett vackert land.
Nu kan jag inte i detalj hur landet är regionalt indelat, men när man i de små omkringliggande städerna till huvudorten inte behöver utnyttja huvudortens stads service utan det finns i hemorten är detta ett högt betyg. Belgien är ett tättbefolkat land och man håller ner tågpriser och delegerar service. Då har man min respekt.
I paris ges cabaret som det stora paradnumret och man söker i graffittis gränsland inom konsten. Fotografiet får en extra dimension genom en målning ovanpå i graffittins uttryck. Gärna självlysande färger. Ett modernt och kanske provocerande uttryck. Här vänder man upp och ner på tavlan. Vad är fotografi, vad är konst.
Fransk design arbetar annorlunda än den italienska. Oväntade former och undviker räta vinklar. Spektakulärt, men kommer inte att ha en lång livslängd, det är min åsikt. Det kommer aldrig att bli dominerande.
Det nya konstuttrycket kommer att bli en ism. Men inte designen, den är för spektakulär.
Fragment från en resa.
Tror jag att jag är guggenheim eller?. Svar nej, men jag arbetar som en mästare.
