I sverige har man olika normer som man använder i byggandet. Vattenförbrukning beräknas till ca 40 liter per person och dag. Dessa normer avser även avlopp, sophantering och parkeringsplatser och sv.
Vi har bostadsbrist i sverige, , i städerna, vilket gör att man delar lägenhet, har inneboende och andra lösningar.
Om detta har jag ingen åsikt. Det är individens beslut. Men man får komma ihåg att om lägenheten är byggd för fyra personer och man är åtta heltidsboende, innebär det att man har 20 liter per dag och person, och sophanteringen skall vara för fyra boende. Och detta glömmer man bort i all sin solidaritet med tak över huvudet.
Om vattenledningar, avloppssystem belastas för hårt så spricker de. Och det blir översvämningar, fuktskador , mögel osv.
När man förklarar för en person, svensk eller invandrare att husen är byggda för fyrtio liter per person och dag, så förstår de det.
Och är man östeuropé förstår man genast varför situationen i hemlandets städer ser ut som den gör.
Billiga material, höjda avgifter osv. och denna information för de vidare till sina hemländer som får en helt ny plattform i förhandlingar av renoveringar etc.
Och detta anser vi vara en mänsklig rättighet i sverige. Att man har rätt till information. Sedan fyller vi på med en miljöaspekt och vattenresurser globalt, och samtalen blir politiskt intressanta.
Jag är övertygad om att det finns liknande normer här i paris och jag är ganska övertygad om att i de äldre stadsdelarna finns vattenförbrukningsnormer som inte är anpassade till dagens livsmönster. Och jag är ganska övertygad om att man kan hitta vettiga lösningar på den dagliga vattenförbrukningen, men man måste känna till alla faktorer. Vattenförbrukningen i stora städer är ett växande problem.
I stockholm renades hela mälardalen under sjuttiotalet till badbar och användbar nivå. Detta var unikt. Att ha rent vatten i storstaden, men det gick.
Och vi måste komma ihåg att vi har en militant miljörörelse i sverige och en hög grad av kunskap i ekologiska frågor.
Och vi ägnar mycket tid till att informera de nykomna invandrarna i basal ekologi.
Sedan att den ekologiska debatten är på en atomär nivå. Man räknar atomer och dess sammansättning, behöver inte den vanliga människan veta så mycket om. En anpassad sophantering och normal vattenförbrukning, då har man folkvett och en plats i det moderna samhället. Man går till biblioteket och ser hur det fungerar. Den mångkulturella miljön i sverige är en resurs, men man måste hitta former för information, för frihet och för anpassning i båda riktningar, lokalt och globalt.
Och hur det ska gå till har vi olika åsikter om. Detta är ett informationsproblem. I östeuropa vill man gärna ha en informell information. En granne säger…
I sverige vill bi ha formell information. Fastighetsägaren säger…
Och arabvärlden villa ha information, alla säger…
Och barnen vill ha information, fröken säger….
Detta är den nivå vi är på nu i den mångkulturella miljön i Sverige. Det finns språkliga kulturer, det finns subkulturer, det finns alternativa grupper. Det är komplext.
Det är det som är trixet.
