och så är man tillbaka i sverige. jag mötte även den unga, svenska generationen i frankrike, och detta var ingen succe eller kärt återseende.
paris har haft fashion week och här kommer amatör mannekänger från sverige. man är smal och man har blont hår, sen är det inget mer. kanske man borde ha längden, kanske man borde känna till en del märken, eller kanske man kunde klä sig anständigt.
kanske man kunde tona ner sin egen suveränitet och inse att branschen har kriterier på hur en klädhängare skall vara beskaffad.
om man är en och sextio och har en benlängd på sextiofem centimeter är man oproportionerlig, det får man acceptera.
det finns andra yrken. backstage. det kanske vore lite mer realistiskt.
det är möjligt att man är hemstadens bombshoot, men branschen tar ingen hänsyn till detta.
i frankrike finns arbetande människor, det kan hända att man i vardagen har sämre kläder då man går till sitt arbete på bilverkstaden, men dessa kläder används inte i frankrike på semestern. och det är få fransmän som uppskattar ovårdat hår, trasiga för små jeans och en märklig jacka, och flip.flop.
fransmännen är artiga, det ingår i kulturen men det betyder inte att de tycker.
fransmännen uppskattar åsikter. man får gärna ha en åsikt. det tycker de om. det ger identitet.
och de uppskattar om man känner till de grundläggande etikettsreglerna, om respekt, var man äter och hur man bemöter äldre kvinnor och barn.
att äta på gatan, att sitta på gräset i parken, att i sakta mak strosa fram i grupper på smala gator ger ett säreget intryck.
när man dessutom i detta skridande inte klarar av att lyfta blicken och se på arkitekturen blir intrycket negativt.
dessa svenska världsförbättrare med självförtroende klarar enbart av att vackla fram på höga klackar och stirra folk i ögonen.
paris har fyra miljoner invånare, och uppskattar människor som har uppfostran hemifrån. det inger respekt. frankrike är ett land, det bor och lever människor där, det är ingen lekplats.
det är skrämmande att se unga människor som rationaliserar bort vissa grundläggande faktorer i sin analys av situationen. man har en slags individcentrerad bild av verkligheten där jag, som svensk, ska ha mina priviliegier. man har en slags idé om att att frankrike har byggts för att du ska ha något att studera. utforska i din egen takt.
ställa oförskämda frågor, bara för att testa. ha konstiga kläder och pröva nya märkliga idéer.
det är så att frankrike är ett modernt industrialiserat land och de människor som bor där, har sitt eget liv, de har sina kriterier på hur man beter sig. klarar man inte av detta, bör man stanna hemma.
din egotripp klarar de sig utan.
