när jag reste i östeuropa, var det mycket viktigt för mig att uppleva den vanliga människan, då de grupper som vistas i sverige med östeuropeisk bakgrund, har en del märkliga uppfattningar om verkligheten.
när jag reser i västeuropa känner jag att jag inte behöver den distinktionen då jag har rest i västeuropa och anser mig vara en del av den kulturen och historien.
jag befarar att den massiva satsningen på östeuropeiska städerskor, är ett slags saneringsarbete.
homosexuella kommer inte till berlin, och jag har tydligt och klar redogjort för hur man behandlar gästernas tillhörigheter om man inte tycker om i östeuropa.
dessutom finns det grupper som tar asvstånd från östeuropa för dessa hantering av kosovofrågan. även där förekommer aktiva attacker.
och sorterar man folk på detta vis, kommer inga kulturarbetar. dansare hatar at få sina saker genomgångna. målare och performanceartister. vem ska de uppträda för och vem uppskattar deras visionär och innovativa arbete.
berlin kommer att bli en mainstreamstad. kärleksparen består av man och kvinna , där kvinnan är blond och inte gärna går ut på natten. redan i dag ser vi en trötthet och en uppgivenhet i vissa av berlins kvarter. ostbahnhof. man har fått fel besökare.
det är lite svårt att förstå att de människor som bor i dessa kvarter inte är skansken dekorationer, och de vill inte bli uppfostrade. de vill ha upplevelser. performanceartister. gatuartister och clowner. för det är de vana vid. var tog de vägen?
