jag läser i svenska nättidningar att elevers kunskaper i matematik är bristande.
jaha. och nu är det ju så att om man kan något kan man lära ut sa att alla förstår. i alla fall inbillar jag mig det.
jag mindes sommarmatte. chalmers satsning där man kunde via internet förkovra sig i matematikens öden och äventyr innan höstterminen började om man hade behov av teknisk matte. denna kurs låg dock inte längre fritt utan man var tvungen att registrera sig.
men jag ville ändå räkna och repetera. gamla nationella prov a – d i svensk gymnasium. men jag fann till min fasa att man manipulerat lösningar och facit och fann det hela tämligen ointressant, och sökte svaret i katrineholmskuriren. hur kan man få upp kompetensen hos svenska elever i ämnet matematik. att ge folk vad folk vill ha
och se.
på första raden hittar vi en video med en tvååring som hyllar loreen. va fint. att sprida glädje, ett leende i vinterkylan.
vad skall vi ah lokaltidningar till i sverige?
jag är in tyskland, i berlin. jag läser die welt papperstidningen och tycker inte om nätversionen. här läser jag om INTER i frankrike. här väcks frågor om turistinvesteringar i östeuropa, nordafrika och arabisk länder. moral, vinst, förtroende, relationer.
men nu hade man ett nytt grepp i journalistiken. journalisten hade gjort ett reportage om stockholm i julkostym. tillsammans med en invandrare med friska ögon, tillsammans upplever de första snön. talar om latinamerika för femtio år sedan och sverige i dag. det var bättre förr. då kvinnor var hemma och passade upp på man och barn. den moderna kvinnan med egen hjärna är så tråkig.
svar ja.
det finns grupper i samhället som anser sig vilja flytta hem. man har inte lyckats etablera sig. ingen bryr sig om hur man upplever första snön i vuxen ålder. att urskilja barnet ur den vuxna manskroppen. att förena glädjen över kylan med en vuxen rationalism. det kan bli fruktansvärda konflikter inre konflikter, stridigheter över denna händelse och då behöver man en journalist.
