jag förväntar mig ett rafflande reportage om vinterfiske efter snöstormen.
en känd katrineholmsprofil berättar om sin vinterhobby. kanske lite terminologi. borrstorlek och sittdyna på sparken.
kanske han kan visa upp fiskeväskan och affären där han köper agn och krokar till pilken. detta kanske skulle vara intressant för katrineholmsborna. och sedan får katrineholmsprofilen ha sin låda ifred, ty om tjuven är en missbrukare inträder en smärta av sällan skådat slag. och vem vet kanske han åker på relaxingresa till vimmerby, och provar isen i någon intilliggande sjö. egen fotograf och hotellrummet betalt. en rysk massage kanske.
svensk lokaljournalsitik borde få sig en omgång i amerikanska tvserier. om man nu inte läser rysk litteratur. där haglar kritiken.
som en avundsjuk alkisunge, har aldrig fått ett rättan ord i rättan tid. har aldrig fått ett magic moment. alltid en tagg, en gadd. alltid på sin vakt för att skydda sig från en sårande pik. ungen skall härdas. arrogant och synisk, uppfostrad med att be om ursäkt för att sklan skall simma eller åka skridskor, men föräldrarna är hemma. alkisungen får mat och kläder. det finns alltid anledningar till att det är synd om alkisen, men aldrig barnet. konstigt.
och vem skall skriva om det. vem instruerar sitt barn i flugfiskets ädla konst inför fotografen i katrineholmskuriren.
som en vinkel i modern journalistik för att ge läsaren vad den vill ha.
om flugfiskaren är missbrukare vet inte jag. en tvist bara för en god story.
kanske förstasidestoffet dahlström kan släppa facebook ett ögonmblick, damma av fiskelådan ta med äldsta sonen och göra en insats för vinterfisket i turismens katrineholm. där snöskovel är ett okänt begrepp. och elräkningen skall betalas.
och vi får väl anta att den tunnhåriga fiskeintresserade journalisten har egen bodyguard, i metropolen katrineholm.
vi förväntar oss ett ögonvittnes reportage från syriska damaskus, så är semsterresan betald. pratar du arabiska. annars kan det bli hemundervisning.
vill katrineholmskuriren ha besök kanske. alla förstår nu att världen har begåvats med den fulländade journalisten som oförtröttligt tolkar verkligheten i sin lokaltidning, flugfiske och dahlströms datorvanor.
kryddade med en trsfikolycka. kanske denna guds gåva till mänskligheten kan sätta fart på die welts wirtshafts sidor. jag tycker tidningen börjar tackla av. debattörerna är lite klena kanske hungerkravallerna är i antågande. det snöar, man är mycket folk och juldekorationerna för barnen på 28 platser utspridda över hela berlin, kan gör hål i stadens budget. då kan det vara bra att ha en rafflande intressejournalist som läxar upp kritiska röster, enligt stalinskolan.
vad är vakum, vad är syntax error.
jag läser hellre älvkungen, och jag har en ny nu. i grönsaksriket och vitaminlandet. en saga som tar upp industrialiseringen problematik, och alla barnen kommer att älska tomatdrottningen, storpotatiskungen. en riktig höjdare.
