en journalists uppgift är att tolka verkligheten på ett sådant sätt att läsaren kan skaffa sig en objektiv bild av verkligheten, i en demokrati. sverige är en demokrati och det är blågula flaggor i flaggstängerna och det officiella språket är svenska.
är detta uppfattat.
att leka ordningsvakt i kvarteret och insinuera, påminna om detaljer i privatpersoners öden och äventyr, att skicka personliga hälsningar i reportageform är dålig journalistik. att använda lokala dialektala fenomen kan man göra men inte i ett internationellt sammanhang, som internet utgör. och att sverige skulle ha läskunniga chefredaktörer är inte att begära.
man har en egen journalsitik. som läsaren vill ha.
och läsaren säger, det är inte värt pengarna.
journalistiken skall vara en länk mellan makthavare och medborgaren. och hur definierar lokalredaktören makten, och vem är medborgaren.
är medborgaren den tunnhåriga blondinen, på väg att kemiskt skalperas, väninnan medborgaren som via lokalpress skall informeras om byn skvaller. lite för dyrt och lite för stor apparat för att vara försvarbart i ett internationellt perspektiv.
och vem ska informera journalisten om att om man ska ha roligt kan man skicka in en salsapajas med metspö, men det är inte arbetsuppgiften.
arbetsuppgiften är att hitta tangentbordet, använda säkra källor och beskriva verkligheten objektivt. sitt nätverk kan man sockra på fritiden.
att den inre resan går från underlivet till huvudet, ca sjuttio centimeter kan vi lämna därhän, men den använder man för att få en självbild. och innebär att från omedelbar tillfredsställelse av drifter vandra sjuttio centimeter till en analytisk, logisk perseption av det som sker utanför fönstret och det kallas verkligheten. man kan även läsa telefaxen för att få nyheter och dessa skall tolkas, analyseras och sättas i relation till den lokala verkligheten.
och nu börjar problemen hopa sig.
och så har vi oralorganet göteborgsposten, där den outbildade tandläkaren med invandrarbakgrund har gjort underverk med mörkningen.en innovativ journalistik där den lilla världen. toaletten, disken och mannens matvanor får utrymme som en ocean medan nationalekonomi, samhällskunskap är lite för avancerade för läsaren.
i staden göteborg där både handels och chalmers huserar. och kaosteori är modern. men detta vet inte journaliststen på gp . han läser inte tidningar eller tidskrifter. han har inte tid. utländska alltså. en vetenskapens värld kan bläddras igenom hos frisören eller på semestern men mycket mer blir det inte.
jag fick frågan på daghemmet av en chilensk ordningsvakt i kvarteret
om jag var lesbisk eller onanerade. detta var tydligen viktiga egenskaper i den chilenska världen.
jag frågar inte en göteborgsjournalist dessa frågor. jag vet. och det tar tid. glöm inte att tvätta händerna.
och vem ska informera medarbetarna på tidningen om ursprungsbefolkningens rättigheter, privat ägande och integritet samt en adekvat dialog på sin arbetsplats, då personalen inte är allmänbildad eller kan klockan. samt rapporter från privata vänner upptar större delen av arbetstiden då dessa varit på spejarrond.
göteborg. arlantis calling. läs rysk modern litteratur, läs amerikansk modern litteratur. då vet ni världens åsikt om göteborg, med liseberg som ett ståtligt flaggskepp. översättningarna är bättre nu. mer detaljerade grammatik. någon har sagt till. någon som pratar rent och klart och tydligt. inget mummel i kön, inga halvkvävda visor eller katten runt het gröt. en retorik.
det kan inte vara lätt att vara fulländad, då måste man befinna sig i förortens ideella fritidsgård. spela skivor för barnen.
