Det här kan ni hoppa över, eller se som en grundkurs i retorik
Flodkamrater, nu gör vi så här. Vi borrar hål längs kajen och bygger bryggor. Femton, tjugo kvadrat
Och sedan är det fritt skapande. Vi håller en gemensam linje, blått tycker jag. Alla hus skall vara blåa, sedan är det fritt skapande. Gärna tinnar och torn som ger oss en känsla av atlantis.
Så bygger vi gemensamma bekvämlighetsinrättningar, toalett, dusch och tvätt. Turister får betala en euro.
Och för de pengarna bygger vi ett toalettmuseum. Latrinens historia från romarriket och framåt. Och här kommer sanningen fram.
Vi trycker upp semestertshirts och säljer för en billig penning. De pengarna använder vi till konstnärlig utsmyckning.
Vi badar och använder flodvattnet till egen ölframställning. Flodens vänner måste ha ett eget öl.
Och här kommer svaret till både pest och digerdödens gåta, i samarbete med toalettens historia. Det som göms i snö kommer upp i tö.
Den enda restriktionen vi har är inga akvarier då dessa inger en falsk trygghet och inga plastblommor i dekorationssyfte, här skall friheten och ursprungligheten ligga som ett täcke över hela komplexiteten.
Och här får berlins styrelse hänga med i svängarna, för här kan allt händ. Muta in en brygga, och sätt dit en redaktion frän BT. Rapport från platsen ödonvittenen berättar.
Och så sitter vi på takterasserna i våra blåa kulturella boningar och studerarar verkligheten von oben.
Enkelt.
Allt är inte så enkelt som det verkar.
En stadsplaneing innehåller skolor, sjukvård, parkeringsplatser, kommunikationer och livsmedelsaffär.
Och då kan det vara bra att ha robusta visionärer. En cykel bara, aldrig sjuk, vegetarian och äter inte gärna socker och inte konservburkar. Latrinen är lättsorterad, och soporna komposterbara eller brännbara. Cigg utan filter och enfärgade kläder i syntetmaterial.
Och här bygger vi strukturer av drömmar.
And we buid this city of dreams.
Och sentens.
Beware of the captain.
Detta är min humor. Militant feminism och militant miljörörelse fostrad I den ryska skolan. Vem sa att rysk ideologi var tråkig, det har kommit många goda tankar ur vodkaflaskan vid köksbordet i betongklossen i murmansk. Balalajkan var det enda som störde.
Vi hyr in en lindansare eller akrobat som lär oss att gå på bryggorna utan att störa friden. Och att kunna parera eventuella vindbyar. Visst, det är bra med flytväst, men lite bylsigt. Här gäller det att ha tillit till sin egen förmåga att kunna ta sig till dörren i en vindstyrka av femton sekundmeter. Det kan vara svårt. Att leva i temperamenten mitt i city. en djärv upplevelse.
Vad ska man så göra med alla frikopplade bostäder.
Då den genuine berlinaren klämmer ihop sig på flodbädden, kan man bygga etagevåningar med spiraltrappa för lottomiljonärer och utländska uppkomlingar. Dem som springer mellan städjobben och låter mormor passa barnen, allt för att pressa kostnaderna, för att kunna visa upp en städad och vacker våning. Att visa sin makt.
Och tror man att man ska få uppehållstillstånd efter att ha rotat i resväskor, varit inne i gästernas privata bankkonton och allmänt svinat sig är man inte bara naiv, man är ointelligent.
Hotellet vid zoologische garten stängdes och tyvärr, detta hus är inte ämnat för utlänningar. Man behöver utbildat folk som kan marknaden. Den ekonomiska marknaden.
Euron är en stor valuta, och att tro att ekonomin kan skötas som en tonåring med månadspeng.
Mat och bostad, kläder och busskort är fritt och pengarna används till kaffe och glass. Det är mer än naivt. Det är förödande.
På två år har berlin förfallit, både i infrastruktur och humankapital. Och detta är inte acceptabelt. Go.
Här i europa är skillnaden mellan genialitet och galenskap hårfin. En väckarklocka bara.
