lördag 22 december 2012

scen ur verkligheten

jag kliver in genom dörren till hotellet, och där står en latinamerikanska, specialinkallad för att tolka verkligheten åt den gästande spansktalande mannen.

hon stoppar näsan i vädret och säger

are you checking out.

jag hade just anlänt och stod med en flaska mineralvatten i handen och sa

nonono, tre gånger för de kan ju inte ta ett nej.

och detta är så typiskt. nonchalant och familjärt. hon känner inte mig och jag är gäst. hör föreställer personal, och direkt kommer uppkomlingen fram. när ska man lära sig att anpassa sig till miljön. detta är inte svensk förort. detta är inte hennes vardagsrum. detta är ett hotell i tyskland.

hon skulle skoja. båda var från sverige. och av en tillfällighet var de också i berlin. här för att lära upp ursprungsbefolkningen hur de vill bli behandlade, när de gästar en metropol. detta är inga kosmopoliter, utan isolerade förortsbor som med dåligt ordförråd skall ha service, och efter tjugo år har de fortfarande inte förstått.

troligen har någon tysk hotellportier försökt att återföra dessa milt sagt högfärdiga gäster till ordningen, en slags påminnelse om att detta är europa. men se det vill man inte förstå. utan då ska man ha egen personal. en egen tjänare, som förstår en, utan ord.

det är cirkus i stan. cirque de soleil är på besök. där kan man skoja med publiken som pajas. hon är inte rolig.

cirque de soleil har aldrig varit i sverige. i köpenhamn. det är för farligt. vi har så nyfikna kvinnor i sverige. de kanske kommer på tanken att vandalisera eller sabotera. som på hotellet. man skojar och leker. helig agent, pajas eller journalist. kanske de får för sig att vara cirkusarbetare.

östeuropa har en tradition av cirkus. en lång tradition. cirkusartisten är gränsöverskridande, spränger vallar, och upphäver tyngdlagen och ändå har han samma atomvikt som en vanlig människa. de östeuropeer som bor i sverige har inga av dessa egenskaper. och en del undrar om de har några egenskaper alls.

om man har en dotter, eller son i malmö som trakasserats länge kanske man inte är så förtjust. kanske smuggelsprit, kanske droger. och leker hemlig agent eller hotellstäderska.

det är för farlig för en del artister. britney spears var det inte hon som fick en vinge avbruten i sista numret i malmö. varför?hur gör då en kosmopolit om den blir förföljd. kallar in militär och polis, hur så?

här i berlin har jag haft en ovanligt låg profil, och det finns en orsak till det.

detta är en diskussion om ursprungsbefolkning och invandrare. men den tar inte jag. den har förts på ambassader och migrationsverk, när man sökte uppehållstillstånd i sverige. och vad som sas där, det vet inte jag.

och att jag skulle ha ett svenskt miffo i receptionen på hotellet, aldrig.