denna måndag var som alla andra måndagar. lite kallt dåligt skottat för de gående och slaskigt. lite småsurt.
och ut från tågstationen kommer en grupp unga människor, och man kunde reagera över att de hade så praktiska resväskor. rustika och verkligen praktiska. de gjorde ett gott intryck och var som sagt en grupp unga människor, nyfikna på livet, berlin och hade praktiska resväskor.
och man drar sig till minnes åren i förorten. där den unga generationen skulle formas i miljön. de skulle vistas i bostadsområdet, och attraktionen var fritidsgården med outbildad personal från området eller att en pappa hade tråkigt och drog igång något med barnen.
han sökte kulturpengar och drog iväg oftast ut i skogen. med en tanke om äventyr, manlighet, skulle barnen grilla korv och paddla. denne pappa hade oftast som mål att vis aupp vad en riktig karl/pappa var. han drack öl, täljde grillpinnar, svor och spottade och gick undan och kissade mot ett träd. och detta var underförstått ett manligt ideal. förortens barn är mycket diplomatiska och tolererar det mesta i dumhet.
och kanske en nervös singelmamma dök upp för att hälsa på sitt barn eller bara se till att allt var bra. detta uppfattades hundra gånger av hundra som att modern egentligen kom för superdaddys skull, det är mycket sällan så. och i bakgrunden fanns alltid en svartsjuk fru, som bevakade sin man.
och singelmamman som trodde att detta var en aktivitet för barn och inte en uppvisning av ett taskigt äktenskaps bekräftelse fann sig indragen i en svartsjukehärva.
det finns i förorten äkta par som har en tydlig roll i barnens liv. deras engagemang är oftast barnens val. tro inget annat. men det är en helt annan sak.
det finns i förorten olika mansideal och olika kvinnoideal, men det är tyvärr ganska vanligt att om man söker bekräftelse att man köper barnen i kulturella aktiviteter.
men dessa unga människor, troligen från en mångkulturell miljö signalerade något helt annat. förortens alkismecka. förortens trassliga barn, avundsjukt bevakande, fångade i sin uppbackning av gård, sin familjs dryckesvanor, alltid uppbackande, och utan ord.
men dessa föräldrar hade förstått att deras ungdomar vill se världen med egna ögon och för detta ändamål införskaffat en praktisk och rustik resväska. det ingav förtroende och jag är övertygad om att denna grupp kommer att älska berlin.
och vem vill ha sönder deras resväska? detta var inte svenskt, alkismeckas döttrar. fångna i den mångkulturella mansdominerade privilegiemiljön. mannens privilegier. titta på mig.
