Nu bär det av till Frankrike.
Jag skall till sydvästra delen av Frankrike. Jag anser detta vara ett dynamiskt och komplext område. Baskien.
Baskien vill bli autonom stat med eget språk, och sin egna kultur.
Jag studerar i Sverige poststrukturalismen, postmodernism med Foucault och Derrida som ledstjärnor. Den franska forskningen har naturligtvis nått längre än den svenska, och litteraturen bör studeras på originalspråk.
Den fråga som blir övergripande, blir
När mycket politiskt arbete används till att analysera olika språkgruppers privilegier, hur påverkar detta det övriga samhället.
Det kan ta två vägar.
Den politiska medvetenheten ökar naturligtvis, och detta leder till att det bildas politiska synergieffekter i övriga samhället.
Den politiska medvetenheten ökar men fokuseras enbart på nationalistiska incitament för att säkerställa gruppens egna privilegier.
Risken finns att man använder de politiska verktygen för enskilda individers eller gruppers privilegier.
Men min franska är lite skral för att jag utan att vara oförskämd skall kunna ”prata med folk”. Man får ju vara lite försiktigt när man som utomstående undersöker politiska fenomen.
Hur fungerar informationen i flerspråkiga språkområden
Hur fungerar jämställdhet i flerspråkiga områden
Dessa lojaliteter som uppstår i i områdets närhet, hur påverkar detta lagstiftningen i området.
Baskien har sin domän i både spanien och frankrike.
Detta för att få fräscha ögon, dels för att få mer kunskap i Faucaults maktteorier.
Detta blir en studie av formell och informell makt.
Det som sker i Sverige idag är en återvändsgränd. Det är en ofräsch debatt, felaktiga perspektiv och felaktiga fokus.
I frankrike föredrar fransmännen att prata sitt modersmål. Detta får man respektera. Och då får man lära sig detta.
Min misstanke är att i periferin finns politiska krafter i dessa oroshärdar finns individer som använder de politiska verktygen för sina privata syften sina privilegier.
Och detta gör man enbart i ett destruktivt syfte. I demokratins namn. Och finner glädje i detta.
Det blir ett svårt arbete, framför allt eftersom jag inte pratar franska från födsel, eller baskiska.
Och det kan mötas med misstro om man kommer lismande och skall snoka i folks liv. Av nyfikenhet. Man bör vara lite smidig, lite förkunskap i fransk och baskisk historia, nutidsangelägenheter och kulturella mönster.
Man vill ju inte komma som blank canvas, förutsättningslöst och börja rota i lådor och skåp i frnaks skåp.
Oslo dödsskjutningar och explosioner, världen är skakad. Min första tanke , de första fragmentet som flyger upp i huvudet är att det politiska verktygen bör ses över. Att de politiska partierna och dess ungdomsförbund bör definiera sin politik, tydligare. Skärpa upp debatten i klartext.
Den formella makten , det var en myndighet som sprängdes, bör titta över information. Insamling, informationsförmedling,
hur är tredje statsmakten konstruerad.
Hur används massmedia.
Och hur agerar man utifrån den information man får.
Robert W. Fogel, Douglass C. North fick nobelpris I ekonomi 1993 för sitt arbete I informationssamhället. Det är läsvärda böcker som öppnar många dörrar och ger många svar på underliga och överdrivna reaktioner.
och Sverige, jag kan inte svara för Norge, lever idag isolerad från övriga världens samhällsdebatt. man har en isolerad, perifer position där man blåser upp detaljer till oanade proportioner. som ett skämt.
då har man inte världens förtroende, och extrema reaktioner inträffar.
