I kungens kvarter.
Det hade åskat hela natten och i den trasiga asfalten hade det bildats vattenpussar och vattenpölar av kolossalformat.
Åskvädret hade orsakat ett strömavbrott och detta ledde oundvikligen till panik. Alla sprang ute på gatan i mörkret, i regnet och uttryckte sin känsla.
-jag vill inte, jag kan inte, jag ser inte.
I gryningen avstannade regnet, men vattenpussarna var kvar. Klockan sex startades ett antal bilar av männen i kvarteret för att köra runt i staden och stänka ner morgontrötta människor på vägen till skola, arbetsplats och daghem. Detta var ett privilegie som ansågs så stimulerande att det överbryggade fulheten och svårigheten med de trasiga gatorna. Det fanns grupper som poängsatte hela vattenkriget. Barnvagnar gav mest poäng.
Och det var roligt. Man hade inte särskilt bråttom att reparera gatorna. det var roligt att köra i vattenpussarna med bilen. riktigt roligt var det att ta bort brunnslocket så hjulet fastnade i hålet. då blev man blöt om fötterna.
Vid de brunnar som man gjort stopp i för att få riktiga vattenpussar, hade gigantiska vattenpölar växt fram. Två döda råttor flöt runt i det smutsiga vattnet och de bilar som parkerats i brunnens närhet började flyta bort. Vattnet hade nått över trottoarkanten och runnit in i en portuppgång där soptunnorna vällt av vattnet och soporna flöt runt i portuppgången. Det var gryningstimme.
Vattnet hade strimmat väggarna och under fönstren var det stora fuktfläckar. Fasaderna och portar var nedklottrade av symboler.
Detta var kvarterets kommunikation. De innehöll budskap till invånarna i kvarteret. Detta var tecken till påminnelse för invånarna, ett hemligt språk. det påminde om något någon gjort, någon sagt eller skulle göra.
De gamla jugendfasaderna hade förlorat sitt värde som arkitektoniskt epokhistoria, och fungerade idag som klotterplank till kvarterets invånare.
Och alla lydde kungen i kvarteret.
På innegårdarna låg de stulna cyklarna slängd överallt, träden var brutna och planteringarna söndertrampade eller fyllda med ölburkar och krossat glas. Den flaska som krossades under senaste gårdsfesten låg fortfarande kvar, ingen hade orkat ta bort glaset.
En lyckad gårdsfest. Två otroheter och ett slagsmål. Det var ett stort samtalsämne.
Denna dag kom någon släpande på en dammsugare som man lånat för att städa sin lägenhet. Någon hade tvättstugan och maskinerna skramlade av ålderdom och vanskötsel.
I detta område där trivsel och tolerans var betydelsebärande enheter.
Det fanns ingen sjukvård i kvarteret. Ingen barnavårdscentral och ingen mödravårdscentral. I stället hade man omfördelat dessa pengar till kultur. Lokala artister betalades för att underhålla i den intilliggande parken under sommarhalvåret. Man hade filtar och ölkassar med sig och hade improviserade kalas i parken, med barn och hundar och musik. Det brukade vara trevligt. Det kom folk och man lärde känna nya ansikten.
Detta var ett område med hög arbetslöshet, man var mycket hemma. Man brydde sig om området.
Kvinnorna bevakade svartsjuk sin senaste erövring. Och tre barn med olika föräldrar var inte ovanligt.
Men man hade betalTV. Detta var ett villkor för att den senaste pojkvännen skulle vara hemma en hel kväll. Det och ett kontantkort till mobilen. De var eftertraktade troféer i området, men de tröttnade fort, och de hade hästsvans.
Den lokala. Spontana musikunderhållningen finansierades av utebliven vårdcentral. Men papperskorgar var tömda varje dag. Och de delar av trottoaren som inte hade parkerade bilar var sopad. Varje dag.
Denna morgon kom några arbetslösa från kvarteret för att dona i rabatterna. Man hade lånat kläder och redskap av en kamrat på parkförvaltningen och skulle städa i rabatterna. Hjälpa till lite.
Den stora konsumtionen av smuggelsprit och billiga cigaretter satte sina spår i rabatterna.
Man hjälpte varandra i detta område. Tipsade varandra om kyrkliga välgörenhetsinrättningar där man kunde få kläder till sig och till barnen. Det kostar att ringa, men man måste ju kontrollera. Man tipsade om vilka soptunnor affärerna använde och vilka dagar brödet kastades. Man hjälpte varandra. Gick hem till varandra och duschade för att se vad som hände. Eller drack kaffe.
Man hade ett internationellt samarbete.
Barnen var allas angelägenhet.
Det stack ut ett huvud ur dett öppna fönstret och skrek något obegripligt.
Kanske han väntade på sin kamrat så de kunde ta följe till skolan.
Kvarterets skola och barnomsorg var tillfälliga häckningsplatser för outbildade män som behövde relaxa, eller komma hemifrån. Man rörde ut lite pulverkräm och sprang runt lite på gården med en boll. Inga regler. Vem kan spela fotboll efter regelboken.
Barnen fungerade som en kuliss när personalen stötte på sin tillfälliga blivande värdinna. Då mannen fått napp och flyttat in hos mamman, slutade vikariatet. Det lämnades över till en ny manlig outbildad personal som behövde natthärbärge och fann det jobbigt att diska och städa om man inte fick betalt.
Ny pulverkräm och ny regelbok på fotbollsplanen, och barnen var nya kulisser när den ensamma mamman skulle lägras.
Ett halvår varade romansen och när mannen trixat till sig pengarna för barnens cyklar, vinteroveraller och födelsedagspresenter eller julklappar blev denne sängkamrat impotent och behövde röra på sig.
Sorgearbetet fick barnen ta hand om. Och så rullade det på.
Otrohet och att bli övergiven hade i detta kvarter blåsts upp till oerhörda proportioner. I detta kvarter där man var man och kvinnan, kvinna. Och barnen var allas angelägenhet.
Kungen tyckte inte om förskollärare. Han tyckte att kvinnans plats var i köket, i hemmet. Det var hans tradition. Kungen såg bara sina egna privilegier. Han såg aldrig samhällsutvecklingen. Han var så inskränkt, så fördomsfull och så ointelligent. Men han hade temperament, han kunde bli ordentligt arg. Alla lydde kungen, alla tyckte som kungen. Tyckte inte kungen om förskollärare, tyckte ingen om förskollärare. Men det systemet med outbildade män som behövde natthärbärge tyckte kungen om, och därför kunde det fortsätta.
Var kungen gift. Kungen var inte gift. Det skulle aldrig fungera. Det var kvinnor som gick dit och städade och lagade mat samtidigt som man pratade om grannarna och vad man ville ha. En halvtidstjänst, någons cykel, en särskild pojkvän eller att man ville ha bort en viss person. Och kungen tyckte mycket om att hjälpa kvinnor med deras problem. Han kände sig faderlig och nyttig. Som om han hade del i utvecklingen av kvarteret i detta främmande land. han var född i Ungern. Han hade inte varit där på ett tag, men han visste att det inte var bra i Ungern. Kungen såg inte maktövertagandet
