I mitt sökande efter vad glesbygd är kom jag så till Långsjö. En vacker plats.
Värdinnan för vandrarhemmet påtalar att i skolan finns sjuttio barn, och man förstår att detta är viktigt.
Glesbygden har ett problem, att unga människor flyttar och den äldre generationen blir kvar. Men tydligen var det inte så här. Man hade lyckats bryta trenden.
Barnen har en fantastisk uppväxtmiljö. Trygg och lugn. Alla barn är viktiga för att skolan skall få vara kvar. I det informationsblad som ges ut förstår man, när man läser exakt hur man resonerar i denna glesbygd. Träskoposten var en fantastisk dokumentation av en levande landsbygd. Jag är så glad att jag fick läsa den.
Själva byn består av en väg, en kyrka, bebyggelse, en hembygdsgård och en affär. Bussen går bara fyra dagar i veckan in till emmaboda en mil bort
Man måste ha bil säger värdinnan. Hur fungerar det då med äldre generationen, med barnen?
Affären är stängd på söndagar, så vill man ha något åker man i bilen till emmaboda en mil bort. På söndagen.
I den intilliggande sjön finns en ordnad badplats och alla barn går i simskola. För säkerhets skull.
Jag upplever att barnen har frihet. De är inte så påpassade som i staden. Där man anser att man är en god förälder om man cyklar omkring eller ringer och kollar vad barnen gör.
Här vet man vad barnen gör utan cykel, utan mobilen. Man har lärt dem och man litar på dem.
Det märks i mötet med barnen. De är trygga, stabila.
Det händer ingenting. Här finns inget kulturutbud att tala om. Man har naturen, man har sitt stora hus och man har sin trädgård. Släkt och vänner kanske upptar en viss tid. Men man har långa resvägar och arbetar säkert heltid. Man har alltid att göra.
Här skulle aldrig en nymålad vägg, fasad inbjuda till klotter. Man har inte tid.
Det är konstigt. På en plats där inget händer så har man inte tid att vandalisera. Och i staden där allting händer, där har man tid att vandalisera. Hur kommer det sig?
I mitt sökande efter glesbygdsproblematiken finner jag en koppling till historien, mer än till den globala utvecklingen. Jag finner att alla beslut, allt som sker skall speglas eller kan speglas i en historia. Dels Sveriges historia men framför allt Smålands historia. Och då blir allt begripligt. För den uppväxande generationen är detta så naturligt att det bara finns. Men för mig som är utböling, som måste förstå allt utifrån, så blir den småländska och sveriges historia en nyckel till glesbygdens komplexitet. Jag förstår det där nu.
Jag anar varför man sitter och åker två timmar varje morgon till sitt arbete och två timmar för att komma hem. Det är så vackert. Långasjö är verkligen vackert.
Och här blir av naturligheten frågor som barnavårdscentral, mödravårdscentral, BB och skolhälsovård och bibliotek mer centrala än att de ska ha sin kultur. Den infrastrukturella debatten om kvalitet i vård och information blir diskussionen istället för en festival.
I denna lilla by kanske man inte har dessa institutioner i byn, men man måste ha tillgång till dem och man måste ha rätt att påverka dessa institutioner.
kommunikation, sjukvård och information. Detta blir mina undersökningsområden. För jag antar att i en liten by bör man känna till hur detta fungerar. Mer än vad grannen åt till frukost.
Också minns jag höststormarna 67. Vägarna spärrades av, träden föll över elledningarna och vi barn fick minnen för livet. Bara så där.
Och så kan jag inte låta bli att reflektera
I Södermanland, i Katrineholm. Där vandrarhemsvärdinnan var höggravid och hade att välja på Nyköping sex mil bort eller Eskilstuna åtta mil bort. Hon var gravid och hennes man kom från Gambia. Det var kallt det var mars och det var snö, och mitt i detta ville den gambiske mannen ha en afrikansk kulturfestival, kommunen skulle betala.
I Katrineholm har en stor grupp somalier anlänt och de har av tradition många barn, men ändå mitt i livets början så ville mannen ha en festival.
Jag kände mig så fruktansvärt svensk i detta möte.
Det stod så tydligt framför mig hur man ser på kultur och hur man ser på barnsjukvård i Afrika. Bara så där.
Det ligger en sjö i Långasjö och alla barn har simskola, för säkerhets skull.
