efter ett år i Östeuropa på resande fot, återvände jag så en sista gång till Polen.
det är en kraftig underdrift att påstå att jag fick vara ifred. den kroatiske hotellpersonalen i Zagreb har gjort ett gediget arbete att genom facebook instruera om min bakgrund. man kan kalla det förföljelse, systematisk förföljelse.
att min intention var att se hur miljöpolitiken förankrats i det folkliga medvetandet och vilka miljöpolitiska åtgärder man gjort inom turistbranschen, förstod nog aldrig denne man. inte ung, inte vacker. jag har aldrig tidigare i mitt liv mött en person med så totalt felaktig bild av sin egen roll och annorlunda verklighetsuppfattning.
det finns ju östeuropéer i Västeuropa, det finns östeuropéer i Sverige, och tyvärr, de kommer att få en “special treatment” och “they will learn to behave”- det var de råd jag fick, eller orderna, i samband med stöld och tiggeri av cigaretter.
de östeuropéer som valt brottets bana kommer aldrig att rehabiliteras. de kommer aldrig att få en andra chans.
Östeuropa har visat vägen. och här i väst är vi så flexibla att de kan få något de känner igen. det bjuder vi på.
