När jag kom till Italien efter mitt år i Östeuropa, mötte polisen upp. Kanske inte i egen hög person, men personalen på inkvarteringen i milan är kanske inte lika naiv som svenskarna, och tog kontakt med polisen.
De undrade förstås varför resväskan var sönderskuren och hjulen på väg att trilla av. De undrade förstås varför väskan var trasig och skor och kläder sönderskurna. Vad hade hänt? I tre veckor höll de mig kvar för att se hur mycket sanningshalt det var i mina knarkorgier och alkoholistvanor. Och hur det var med mina amorösa affärer om jag var lesbisk eller inte? Detta är stora problem i den östeuropeiska folksjälen.
När östeuropa skall analysera verkligheten blir det oftast inte korrekt. Man får komma ihåg att dessa människor inte har samma tradition som västeuropa, och man ljuger lika bra som en häst travar. Tusistpersonal glömmer gärna sin yrkesroll utan drar in vänner och bekanta i sina lekar. De kallar det rollspel. De följer efter turister. De undersöker resväskorna och finner detta som ett lustigt skämt.
Mänskliga rättigheter, var tog detta vägen?
Anständighet och yrkesetik, var tog de vägen. De skall kontrollera och drar sig inte för att söka information från hemlandet. Och oftast är det en lögn som ligger bakom sökandet för att få informationer.
Dessa länder skall vara med i europeiska unionen. Man måste ha folkvett för att kunna förhandla. Man måste inse att det krävs en upphämtning av historisk fakta om man skall delta i västerländskt tänkande. Man kan inte ha människor som ger sig friheter av de mest horribla slag, bara för att ha något att prata om i bekantskapskretsen.
Milanopolisen är väl inte riktigt lika naiv som de svenska r med invandrartycke. De har väl sett lite mer av myntets baksida.
Och mycket riktigt i milan, så kom svansen. En polska , två lettiska kvinnor en man från litauen, och alla skulle rota i min resväska. Använda min vattenkokare, bara för att visa någon slags makt.
Tror man att man är osynlig i östeuropa. Tror man att personalen i Italien är blind eller.
Är man lika naiv som de invandrare i förorten som går in och hämtar socker under det att de skall kolla städning och diskning. Vi kanske skall uppmana de svenska socialsekreterarna att läsa klausulen i de mänskliga rättigheterna om ursprungsbefolkningen. Att stå och sparka på svenska kvinnors dörr mitt i natten är inte kultur, det är trams och mindre vetande. Man sparkar inte på dörrar i Italien, vad kan det bero på?
I västeuropa och i Sverige har vi en historia som går tillbaka långt innan vi fick invandring till Sverige. Och jag har lite svårt att lyssna och respektera människor som totalt utan historisk koll eller en aning om hur samhället är uppbyggt, att dessa människor skall ha åsikter om mig och min person. Det må vara plastikkirurgi, alkoholism eller knarkare.
I Milano kunde vi reda ut mina alkoholvanor. Att jag är stark och frisk och kan supa de flesta under bordet. Och jag kan säga nej. Under de tre veckor fanns ingen narkotika att tillgå och under de tre veckorna diskuterades också den förföljelse som skett och det var helt uppenbart, även för den italienska hotellpersonalen att jag inte satt och ljög. Bevisen bokstavligen vandrade in. Och polisen hölls informerad.
Självklart får detta konsekvenser.
I Zagreb var det svensk ambassad inblandad i östeuropas skämtlynne. Det finns det sk schengenavtalet, alla vet, utom den tillfällige ambassadpersonalen i blonderat risigt hår, och rosa t-shirt.
Denna patetiska kvinna som sitter och ljuger för att hjälpa en halvgalen turistpersonal i Zagreb. Sverige har dåligt rykte. Svenska kvinnor bör inte umgås så frekvent med östeuropeiska män, de kan inte hantera sina känslor.
De kan inte hålla isär anständighet och etik. Synd.
Hur går man vidare i det här?
Svenska polisen i göteborg fick en slags träning av hårdhänt och förnedrande inslag.
och frågan är hur man skall hantera den sektor som kallas turism i dessa länder.
Det blev många övertramp. Har de inga gränser i östeuropa. Kan man verkligen bara passera anständighetens gräns, humana gränser. Är de från en annan planet eller?
Mitt syfte i östeuropa var dels att kolla upp hur miljöpolitiska beslut inom EU efterföljs och hur väl dessa beslut är i den vanlige, icke-politiska människan.
Miljöpolitiska beslut är inte självklart hos den vanlige östeuropen. Man har ingen kunskap om den globala debatten.
Dels hur blir man behandlad som ensam reande kvinna i dessa länder.
Hur en ensam kvinna blir behandlad vet milanopolisen. Och de var inte glada. Man skulle kanske säga att de var upprörda.
Jag kommer aldrig att acceptera dessa länders närvaro i EU. Jag kommer alltid att påminna om kärnkraften i östeuropa och motarbeta all turism i dessa länder, för säkerhets skull. Det är för farligt. Dessa människor klarar inte av att hålla debatten på en rimlig nivå utan lögner och förtal får passera som sanningar och man spekulerar och man söker och man har inte med detta att göra. Man motarbetar museumbesök, tågresor. Man serverar dålig mat och kaffe. Utan att fundera på konsekvenserna. Dessa människor kan inte ta ansvar för sitt eget beteende.
I den lägenhet jag hyrde, gick grannar in utan att fundera på om det var rätt eller fel, när jag inte var hemma. Man rotade i mina tillhörigheter .man saboterade min mat och hällde ogräsgift i kastrullerna, man fattade inte att jag hyrde den lägenheten. Man har en slags idé om att ägande inte gäller för dem som inte är födda i landet. Dessa människor passerade anständighetens gräns på ett sätt som jag aldrig trott var möjligt. Och sjukligt nyfikna. Och rapporterar allt. Grävde i soporna. Och snattar, hudlottion, tandkräm, schampoo, diskmedel, tvättmedel. Sjukligt.
Kommer de från en annan planet ellera+ är de UFO:N.?
Hur gör man. Måste någon dö innan man reagerar. Skall en turist förgiftas innan dessa varelser fattar innebörden i en lustifikation och pennalism och idioti. Vem skall sätta gränserna. Skall en ensamstående turist uppfostra hela östeuropa eller finns det andra krafter för den saken.
Vi väntar på att tioöringen skall trilla ned.
Och vi väntar på alla de uppsatser inom vetenskapliga världen som skall komma om östeuropa. Det får väl bli så, att de läskunniga får en information och de som inte vill läsa får en annan information. Bilder och musikfestivaler.
Enkla budskap om rosa t shirt och blont hår. Att vara smal och ha trasiga jeans. Enkla budskap om att ringa och meddela vart man är och vad man gör. Att vara lydig flicka som är till för mannen.
Hur uppstår detta fenomen om häxjakt och byskvaller?
Dålig kunskap om hur samhället är uppbyggt och ingen definierad verklighetsuppfattning.
Man vet inte sin position i det sociala rummet som samhället utgör.
Man är kung i kvarteret och har ingen pejl på det globala perspektivet. Man fattar inte att alla turister som kommer har en egen bekantskapskrets och att västeuropa inte är isolerat från verkligheten. Man har en slags idé om att där kvarteret slutar där slutar världen existera.
För att ytterligare kontrollera att allt var i sin ordning åkte jag till Polen under veckan innan midsommar och till min förvåning möter jag kvarterets självutnämnda världsförbättrare i Gdansk. Och även denna gång skulle man förfölja, kontrollera och var mycket noga med mina förehavanden. Gdansk, sopot och gdynia.
Och polen fick sina bilder och polen fick sin musikfestival. En katastrof.
Västeuropas lagsystem bygger på logik och inte på privilegiesystem, det kanske är dags att lära sig det om man skall vara kvar.
