Hemlösheten är ett växande problem och det är ett politiskt psoblem. Att jämföra hotell med trappuppgångar är ett logiskt felslut, som så ofta i sveriges södra del.
Det är märkligt att man är så indoktrinerad.
Det finns inget likhetstecken emellan att individer vistas i trappuppgångar och att invandrare har rätt att gå in i mitt hyrda enkelrum på hotellet. Städerskan öppnar dörren och denne sk hemlöse skall duscha och gå igenom mina resväskor. Det finns inget likhetstecken emellan dessa två verksamheter.
Sverige börjar likna ett kaotiskt samhälle där lagar undviks för man inte känner till dem och replaceras med individens impulser, och bortförklaringar. Man kan helt plötsligt tillåta sig att olovandes gå in i hotellrum, utan att känna individen för att samhället har hemlösa människor. Och tro på detta resonemang. Varför skall jag acceptera detta.
Jag är kunnig om de lagar och regler som gäller för hotell, vandrarhem och andra svenska inkvarteringar. när man tillåter sig att gå in i mitt rum, enkel rum och stjäla datorsladden, då är man inte normal. då har man gått in i ett primitivare stadium, och bör inte vistas bland normala människor. på ett vandrarhem, i växjö.
Och det finns ett argument att alla gör så. Det struntar jag i. man gör inte så.
I frnakrike kommer jag att inled en diskussion med Guide michelin. Svenska hotell är fullständigt oacceptabla. Vandrarhem som är en långvarig tradition av enklare inkvartering som verkligen vilar på förtroende och ansvar. Kanske man får strukturera om dessa eller avsluta den typen av svensk inkvartering till förmån för det mångkulturella samhället , där utomeuropeiska grupper skall ha sina privilegier tillgodosedda, för att de är vana detta hemifrån.
Och bara för man får en impuls är det inte säkert att jag är intresserad att accepterar den impulsen. Det troliga är att jag inte accepterar den, eftersom den inkräktar på mitt privatliv, min integritet och mitt revir.
