Det var colombianer som visade växjöborna sin kultur.
Jag minns den franska journalisten som var fången hos den colombianska kokainkartellen i sex år.
Sex år tog dessa människor från en fransk journalist.
Jag läser mycket dagstidningar, och läser gärna franska tidningar då de har en utmärkt journalistik.
Man får gärna ha sin kultur. Man får gärna spela på gatan. Men man får inte gå in i min lägenhet och snatta matvaror eller socker, hygienartiklar, eller rota i mitt privatliv.
Det kan tyckas spännande att man i göteborgs förort har skaffat sig privilegier som latinamerikansk invandrare. Det kan vara en seger.
Men segerns sötma ger dåliga tänder.
I detta område med stora barnkullar och många språkgrupper finns ingen kvinnlig gynekolog.
Det behövs inte. Men man behöver en karneval, med latinska förtecken.
Och detta kan kännas kulutrellt korrekt men det känns inte politiskt korrekt.
Vi kan inte ha privilegier för en invandrargrupp. Vi kan inte tillåta att ursprungsbefolkningen inte har rätt till sitt låsta hem.
Och hur kan detta uppstå?
Vi får anta att denna grupp inte läser franska dagstidningar. Vi får anta att dessa människor inte läser överhuvudtaget.
Och går man in i min lägenhet och rotar i mitt ptivatliv.
Och sedan arbetar som outbildad personal på daghemmet, då har man ett internationellt dåligt rykte.
då är man inte karl för sin hatt, utan är barnslig. När man därefter inte klarar av att uppfylla kommunens lagstiftning eller läroplan. Då har man inte göteborgarnas förtroende.
Det är naivt att tro att göteborgaren är okunnig om det som sker i latinamerika. Det är naivt att tro att diskriminering är en accepterad arbetsmetod på daghemmet.
Det är naivt att tro att svensk lagstiftning skall anpassas utifrån ett kulturellt privilegiesystem.
Det är inte bara naivt. Det är ett ekonomiskt magplask.
personligen tycker jag att man bör kunna prata svenska om man skall arbeta med olika spårkgrupper. och detta handlar inte om privilegier, det handlar om anständighet.
dessa colombianer var mäkta stolta över sina vänskapsband och sina cdskivor. det är inte min kultur. jag tycker inte om knutna trådar eller panflöjt. en smaksak, och har definitivt ingen lust att ta ett kliv tillbaka.
dessa unga män är ju inga som jag diskuterar postmodernism eller fransk journalistiks överlägsenhet med. vi är olika.
och så får vi ta det igen mänskliga rättigheter handlar inte om ett privilegiesystem. det är en global företeelse.d
